Tack Tinky
De sista veckorna har tankarna varit jobbiga. Ska jag? Ska jag inte? Tankarna om jag ska låta min häst somna in eller inte har tagit mycket energi och kraft. Hon har mått dåligt till och från de senaste åren. Fler och fler kolikanfall. Just när hon får anfallen mår hon så dåligt och har så ont. Lider så med henne. Däremellan kan hon vara hur pigg som helst. Men de sista månaderna har hon inte orkat hålla upp hovarna så länge som det krävs när hovslagaren kommer. Alldeles för stel i lederna. Hon snubblar sig fram i skogen. Hon klarar inte att tugga stora morötter, får skära dem i små bitar. Hon gillar inte längre när jag hoppar upp i sadeln och vill inte stå stilla då. Har aldrig varit problem förut. Så förra fredagen tog jag beslutet. Det var jobbigast innan. Men även fruktansvärt jobbigt sista veckan. I fredags var det dags. Hela förmiddagen var en enda lång väntan. Kändes precis som innan min systers begravning... Ville bara ha det avklarat. Kände mig så hemsk när jag kom ut till stallet och visslade på henne. Hom kom lunkande på en gång. Nu lurar jag dig in i döden tänkte jag med gråten i halsen. Jag hade min man med mig som stöd. Och han som kom och hjälpte till var otroligt proffsig, lugn och ödmjuk. Kändes väldigt skönt mitt i det jobbiga. Jag valde att säga hej då i lugn och ro och sen gick jag och min man en promenad i skogen. När vi kom tillbaka hade de åkt iväg. Jag vill ha henne i minnet som levande och som den underbara häst hon var.
Vi köpte henne 2003. Dottern var förstås överlycklig att få en egen häst.
Även sonen har alltid gillat att följa med till stallet. Här kombinerar han två nöjen, rida och läsa Kalle Anka :)
Hon har gett oss så mycket glädje! På vintern har vi tolkat mycket på miniskidor efter henne.
Det har hoppats, ridits dressyr, mest uteritter, men även mängder av voltige (gymnastik och konster på hästryggen).
Vi har även haft en vagn och kört mycket. Det tyckte hon var roligt :)
Hon har varit otroligt lugn och snäll och vi har haft ponnyridning på dagis, haft lektioner för hästrädda vuxna som efter några lektioner vågat trava själva. Gamlingar har ridit henne. Hon har varit med på Lilla Sportspegeln. Hon har varit en fantastisk allround-häst!
I torsdags kväll var det förstås extra jobbigt att åka därifrån...
Både sonen och dottern var med och sa hej då. Vi fick en väldigt fin kväll.
I 16 år har jag tillbringat mellan 1-3 timmar per dag i stallet, i stort sett varje dag. Utom när vi varit ute och rest. Det kommer bli en väldigt stor omställnig att inte ha ett stall och en häst att åka till... Är otroligt tacksam för alla dessa år tillsammans och kommer sakna dig så mycket min kära ponny!
Är inte med på skyltsöndag idag men avslutar med en dikt som en kär vän skickade till mig:
skriven
Åh Mia...mina tårar rinner...så trist och så ledsamt att ta detta beslut, men det är ju det man måste...nån gång att ta det beslutet! Så fina minnen och så underbara bilder du visar!
Jag är ju rädd för hästar, men ser att jag hade gillat din häst, hon ser så snäll ut!
Jag är i samma sits nu med vår katt...ser nu när jag kommit hem från våra resor att hon mår sämre, hon har njursvikt och äter nu sämre. Pälsen är sämre och hon svajar lite ibland när hon går, kräks då och då. Men hon sitter bredvid mej på kvällarna,spinner och älskar att bli klappad...när ska jag bestämma mej?!!
Stor varm kram till Dig!