När livet bara rasar...

Det var ett tag sen nu. Har inte funnits någon ork att blogga. För tre veckor sedan åkte sonen in på sjukhus. Sen har han åkt fram och tillbaka några gånger. Varit inlagd, kommit hem, inlagd igen osv. Har ägnat all min tid och ork åt honom. Åkt till sjukhuset och suttit vid hans sida, vårdat honom hemma. Möten med läkare, telefonsamtal flera gånger per dag med läkare och sköterskor. Telefonsamtal med alla oroliga i familjen och vänner. Massor av sms. Är glad och tacksam för alla som bryr sig. Även ni bloggvänner! Flera av er har mailat eller sms:at, tusen tack att ni bryr er! Och ursäkta att jag inte alltid orkar svara.
Så många känslor som kommer och går, sorg, oro, ilska... Vissa dagar har jag knappt klarat att köra från sjukhuset för jag gråtit så mycket. En dag var jag så arg för jag kunde inte accepetera läkarnas diagnos. Ringde massa olika läkare och specialister för att dubbelkolla. Nästa dag började allt sjunka in... Just nu är han hemma. Kom hem igår kväll igen. Så länge han klarar att äta och dricka och tar sina mediciner kan han vara hemma. Vi håller tummarna att han blir lite piggare snart!
Första året någonsin jag inte var klar med adventspyntet till första advent. Allt känns liksom som det kvittar. Samtidigt måste vi orka leva och göra saker för att orka peppa honom och varandra. Jag har i alla fall druckit lite god alkoholfri glögg nu på kvällen. En sort med äppelsmak och en med blåbär/inngefära. Båda var riktigt goda. Dottern var här med lussekatter till lillebror.
Hoppas ni andra har haft en riktigt skön första advent! Mysigt med den lilla snön som kom imorse. Ska försöka orka blogga lite då och då för jag har saknat er alla!
 
 

Spöklikt

Hos tisdagstema är det spöklikt som gäller denna vecka. Passar ju bra när det är grått, mulet och dessutom Halloween. Sprang omkring många små utklädda varelser på byn igår.
 
I vårt hus där jag växte upp spökade det. Man hörde steg i trappan fast ingen var hemma. Det var en man som hade hängt sig där, strax innan vi flyttade in. Och när vi tre systrar hittade ett rep några år senare knöt vi det mellan ett par träd i trädgården och gick på lina... tills mamma berättade att det var just det repet han hade hängt sig med. T.o.m. öglan var kvar...
Senare i livet när jag träffade min man och vi bodde en period i hans föräldrars hus ute på landet medan de bodde utomlands, då spökade det ännu mer där. Man kunde både känna och höra att det var någon i huset. Diskhon fylldes med vatten av sig själv och andra konstiga saker.
På Södertuna Slott där jag jobbade i många år spökade det mest av alla ställen. En spegel som knackade, knivar som lyfte från tallrikarna, ljus som släcktes av sig själva. Och så rum 82, där själva spöket bor, många många gäster har känt som ett kallt drag från garderobsdörren och genom rummet. Vuxna män som inte ens vetat att det spökat har städerskorna hittat ute i korridoren på morgonen för de har inte kunnat vara kvar i rummet. En gång efter en personalfest la vi oss fem tjejer i rummet och väntade på spöket. Nej det kom inte då. Kanske fnittrade vi lite för mycket.
På Yxtaholms Slott däremot såg jag spöket när jag var ute i Smedjan och dukade upp till en vinprovning. En gammal dam med grått huckle som kröp fram under bordet och gick genom rummet. Kändes inte det minsta obehagligt faktiskt.
 
Förutom spökena som delar skog med mig när jag rider, så träffar jag sällan spöken nu för tiden.
 
Däremot tycker jag det kan vara lite läskigt när man är ute i skogen och ser något som man tror är något annat... Som i Kanada när vi gick och tittade efter björn hela tiden och så ser man en stor svart skugga längre fram och man inbillar sig att det är en björn eller någat annat stort monster...
 
Den här var också lite läskig på långt håll...
 
Den lilla flickan springer för att komma ifrån dinosarien...
 
Medan min man inte verkar bry sig ett dugg om att den snart tar en tugga av hans huvud...
 
 

Helg i stan och tacksamhet

Åter måndag och dags för tacksamhetslistan för föregående vecka. Det får bli ett kombinerat inlägg med lite bilder från helgen, veckan och lite skyltar förstås!
 
Tacksam för en jobba-hemma-vecka med tid att komma ikapp och tid för annat än jobb. Den där stora tvätthögen är nästan borta och halva strykhögen också, så skönt!
 
Tacksam för att det gick bra att åka tåg med lilla Charles. Ja han skötte sig exemplariskt hela dagen, precis som han brukar! Hans mamma var uppe i Stockholm och provade bröllopsklänningar så då fick han åka med mormor på utflykt.
 
Tacksam för en trevlig lunchdate med Susanne på Kolonilotta! Tusen tack kära du!!
 
Tacksam att inget har hänt den andra ponnyn i stallet. Hon rymmer lite då och då när vi är ute och rider och kommer galopperande i skogen. Hon ser så lycklig ut när hon hittar oss och sen skrittar hon snällt bakom oss hela vägen tillbaka till stallet.
 
Tacksam för en härlig helg med min man i Stockholm!
Tid att strosa runt i Gamla Stan.
 
Hittade små mysiga butiker :)
 
Tacksam för det underbara vädret Stockholm bjöd på!
 
Vi fick båda våra favoritdrycker!
 
Oscarsteatern firade 110 år och firade med revy! En rolig och bra föreställning, härlig underhållning helt enkelt, men vi konstaterade att vi brukar skratta mer på den lokala revyn hemma.
 
En skylt som visar vilka som var med. Tyvärr var Sanna Nielsen sjuk men hennes ersättare Ellen Lindström var fantastiskt duktig.
 
Tacksam för en fantastiskt god middag på Agaton i Gamla Stan. Gott vin, fantastisk mat och det bästa sällskapet!
 
Ett vackert Stockholm!
 
En liten skylt/lapp som välkomnar oss på hotellet! Och lite god choklad! Sov fantastiskt bra, bättre än jag gjort på många månader trots att jag brukar sova dåligt borta. Njöt av en god hotell-frukost och en morgonpromenad i Stockholm.
 
Sedan var jag ganska tacksam att få komma hem till lugnet och ut i skogen med hästen. Det är alltid extra skönt efter att ha varit i stan :)
 
Också tacksam över min nya telefon och kameran i den. Enbart mobilbilder idag, så skönt att inte behöva släpa på kameran!
 
 
 
 
 
 
 

Gnestas stjärnbagare

Har ni sett Hela Sverige bakar? Jag brukar väldigt sällan se matlagnings- eller bakprogram. Står hellre i köket och bakar själv istället för att sitta och kolla på TV:n. Men i år är ju Ida från Gnesta med så nu tittar jag på de avsnitt jag hinner. Har träffat Ida några gånger på olika företagsevent men kan inte påstå att jag känner henne. Men självklart hejar jag på henne och igår blev det hon som blev veckans stjärnbagare! Grattis Ida!
Bilden är från Idas facebooksida Baka min söta, bara klicka på texten så kommer du dit!

Tacksam och mysigt

Även denna vecka kommer tacksamhetsinlägget på tisdagen istället för måndagen. En sammanfattning av föregående veckas guldkorn:
 
Långkalsonger
Regnjacka
Vetekuddar
Goda lagrade ostar
En medveten kram av Charles då han la armarna om mig och gav mig en riktig kram när jag lutade mig fram mot honom och dottern för att säga hej då.
Rattvärme
Att öl- och vinprovnngen gick bra
Avslappningsmassage
Två trevliga HLR-utbildningar
Nya bokningar
Promenad med vän
Kunna promenera helt ensam i mörkret utan att behöva vara rädd
Champagne
Att taket klarade sig när champagnekorken flög av, rätt upp i taket, ner på kristallglaset, splitter och vin i halva köket... En sommelier borde kanske veta att man inte lämnar en champagneflaska efter att man tagit bort grimman... (grannen ringde på dörren och vi gick över dit en stund)
 
Hos tisdagstema är det mysig som gäller. Kan inte tänka mig något mysigare just nu. Höstmys när det är som bäst!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Helg med jobb och Charles-mys

Har jobbat lite i helgen igen. Sånt där roligt jobb, öl- och vinprovning. Ett gäng på 10 personer och tjejerna ville ha vinprovning, killarna ölprovning. Så det blev båda. Vi provade 3 olika ale (överjäst öl) och tre olika röda italienska viner.
 
Vädret är ju inte så roligt och det känns inte så roligt att gå ut och fota. Men så fick jag en väldigt söt modell :) Då blev det mycket roligare. Tänkte på att ta med en liten fäll som han kunde sitta på, men ingenting till mig själv så det var bara att lägga sig ner bland de blöta löven. Men vad gör man inte för att dottern ska få lite fina höstbilder på lilla Charles!
 
 
Och så lite skyltar! När jag skulle iväg på vinprovningen fick jag ta min mans bil för sonen hade lånat min. Tycker bättre om att köra min egen även om hans är nyare och lite mer finesser på. Men igår var jag riktigt tacksam att jag hade hans bil. Det var så kallt och ruggit när jag skulle åka hem så då kunde jag trycka på denna knapp:
Han har ratt-värme i sin bil! Helt underbart när man som jag alltid är frusen om händerna.
 
Den här funtionen är också kanon. Ni ser lyset med A. Automatiskt helljus som själv bländar av varje gång man möter någon eller kommer ikapp en annan bil. Jätteskönt!
 
Fortsätter med temat bil. Denna finns hos våra grannar.
 
Han och hans bror har en verkstad och det mesta kretsar kring bilar.
 
Grann-dotterns EPA-traktor.
 
 
 
 
 

Ingefära-shot

Om ni vill ha lite extra hjälp att hålla alla förkylningar borta så prova detta:
 
Ingefära-shot
12 dl vatten
1 dl ingefära
½ dl honung
2 citroner
 
 
Skär den färska ingefäran i bitar och koka upp i vattnet. Dra ner värmen och låt det småkoka i 20 minuter. Sila bort ingefäran. Låt svalna och häll i honungen och saften av två citroner. Blanda och häll upp på flaska. Förvara i kylskåp och ta en lite shot varje morgon!
 
 

Professorn som klev av tåget och (nästan) försvann

I torsdags var jag på föreläsning i Prästgården.Vår församling har just nu en föreläsningsserie som heter Livsviktigt och handlar om stress. För en månad sen var Eva Sahlin från Västra Götaland där och föreläste om Grön Rehab. Hon forskar om rehabilitering av stressrelaterad ohälsa i natur och trädgård. Helt enkelt hur vi påverkas av naturen, hur den kan hjälpa till att läka oss.
I torsdags var det dags för kväll nummer två i denna serie. Kvällens tema var musik och hälsa. Professorn Töres Teorell från Karolinska institutet skulle hålla i det hela. Jag gick dit i god tid för första tillfället tog stolarna slut och extrastolar fick bäras in. Vi blev fler och fler och väntade och väntade. Kyrkoherden berättade att professorns tåg var lite försenat. Vi väntade igen. Kyrkohederna kommer tillbaka och berättar av han, Töres, har klivit av tåget, men i Södertälje istället för i Gnesta... Med bil tar det en halvtimme mellan Gnesta och Södertälje. Om någon skulle åka och hämta honom skulle det ta en timme. Lena (prästen) funderade på att ställa in. Men då tyckte någon att han får faktiskt ta en taxi. Så medan han tog sig till Gnesta i en taxi blev vi bjudna på te, kaffe och smörgås. En timme försenad kunde äntligen hans föreläsning börja.
 
 
Nästa och sista omgången i denna serie då kommer en läkare och pratar om stress.Vår församling bjuder ofta på bra föreläsningar, konserter, yoga mm. Förut gick jag på yoga varje torsdagsmorgon men det har inte passat så bra nu. Dessutom har de många aktiviteter för de som är hemma med barn. Och allt är gratis!
De håller också på att förvandla kyrkogården till olika rum för sorg. De bygger upp olika "rum" med växter och kallar rummen för förtvivlan, tröst och hopp. Nästa steg är att göra om en hel slänt med sly ner mot sjön. Och för de som är stressade erbjuder de just nu en grupp på måndagar med kulning. Kulning är egentligen gamla lockrop vid fäbodarna. En ung tjej i trakten har gjort sitt examensarbete i hur kulning påverkar oss positivt vid stress och psykisk ohälsa. Nu är hon ledare för gruppen i kyrkans regi. Så ibland skriver folk på Gnestas facebooksida: vem är det som är ute och skriker i skogen??
 
 
 
 

Matt och tacksam

Hos tisdagstema är det matt som gäller idag. Då kom jag genast att tänka på Bolivia och Titicacasjön. Uppe på 4 000 meters höjd kände man sig så matt så man knappt orkade gå. De tjocka kvinnorna med mängder av varor i en sjal knuten på ryggen, de sprang förbi oss i uppförsbackarna medan vi tog ett steg i taget och flåsde och flåsade.
 
 
 
 
Igår var det Evas tacksamhetsmåndag. Kom hem sent från jobbet så kör idag istället. En liten lista från veckan som gått:
 
Tacksam att jag fått träffa Charles många av veckans dagar.
Tacksam att han finner sig i att vara ensam hos oss utan sin mamma och pappa.
Tacksam för alla äpplen!
Tacksam för ingefära-shot som håller förkylningarna borta.
Tacksam att hinna ikapp med skrivbordsjobb.
Tacksam för härliga ridturer!
Tacksam att vår församling ordnar bra föreläsningskvällar.
Tacksam för trevliga grannar.
Tacksam för alla härliga höstfärger ute i naturen!
Tacksam för tvättmaskin och diskmaskin.
Tacksam för en lugn och skön helg.
 
 
 
 
 

Höst, barnvakt och skyltsöndag

Även om det har varit en mulen och grå helg så är hösten riktigt mysig. Man kan gå ute bland prasslande löv. Eller sitta inne med massa tända ljus... Jag har hunnit med båda delarna. Och framför allt har jag träffat lilla Charles mycket då jag var barnvakt först några timmar på fredagen, sen var vi hos dem och hjälpte dem med alla ventilationsrör på vinden på lördag fm. Då lekte jag med honom förstås :) Och sen lördag em/kväll var vi barnvakt så dottern och henens sambo kunde åka på en stor avslutningsfest för en av dotterns bästa vänner som flyttar till Turkiet på två år. Glad att det inte är min dotter som flyttar dit...
 
 
 
Så är det ju skyltsöndag ocskå:
Den här skylten satt på väg in i köket/matsalen på det där stället där vi bodde mitt ute i bushen. Fanns ju inga dörrar utan man satt mer eller mindre utomhus och åt så det kunde ju hända att det kom en björn och hälsade på...
 
Och här var det skyltat med massor av Lindt-choklad! En hel Lindt-butik hittade vi i Calgary. Mums!
 
Som jag skrev i förra inlägget finns det flest Grizzlybjörnar i Alaska. Varje dag på väg in i nationalparken åkte vi förbi skylten. Visst hade det varit häftigt att bila till Alaska!
 
 
 
 
 

Träffa Boo

När vi var i Kanada stötte vi ju på björn vid två tillfällen. Det var svartbjörn. De är mycket mindre och mörkare än grizzlyn. Grizzlybjörnen är också mycket farligare. Träffar man en sån ska man lägga sig ned på mage med händerna över huvudet och spela död. Säkert lättare sagt än gjort...
Som tur var träffade vi ingen grizzly, inte i det vilda. Men när vi besökte ett vandringsområde som heter Kicking Horse, fanns ett reservat med en grizzly, nämligen Boo. När Boo var ca ett år sköts hans mamma av en oseriös jägare. Eftersom björnungarna lever med mamman i tre år hade Boo ingen chans att överleva utan sin mamma. Han satt vettskrämd uppe i ett träd i ett och ett halvt dygn innan djurvårdarna kunde fånga in honom. Sen stängslade man in ett jättestort område uppe i bergen vid Kicking Horse där han har bott sen dess.
Han är mycket större än vad han ser ut... Han väger ca 400 kg. Men de största hannarna kan väga över 600 kg!
 
Här ser ni tydligt den karäkteristiska manken. Den har grizzlybjörnarna men inte svartbjörnar. Som ni ser är de också väldigt brungråa i pälsen.
 
De där klorna vill man inte råka ut för...
 
Sä även om Boo kan vara ganska söt som här är jag väldigt glad att vi inte stötte på någon av hans släktingar ute i skogen.
 
Här ser ni en av svartbjörnarna vi träffade. Stor skillnad i både utseende och storlek.
Svartbjörnar finns det 150 000 st av bara i British Colombia (delstaten längst till väster, från Rocky Mountain och bort till Vancouver). Medan det bara finns ca 15 000 grizzlybjörnar i British Colombia, tio gånger så lite som svartbjörn. Totalt i hela Nordamerika finns ca 55 000 grizzly. Medan det finns drygt 850 000 svartbjörnar i Nordamerika. I Alaska finns det mest grizzly, ca 30 000 st.
Svartbjörnarna trivs bäst nere i skogarna och dalarna, går ofta längs med vägarna. Grizzlyn trivs bäst högt upp i skogen på bergen. Ett vackert men mycket skrämmande djur!
 
 
 
 
 

Tacksam

Idag är det tacksamhetsmåndag igen! Förra veckans ljusglimtar:
 
Att vi blir kallade på mammografi regelbundet
Vänliga och hjälpsamma sköterskor
Inte ha bråttom och kunna välja småvägar istället för motorvägen
Lunchdate i Nyköping med dottern
Att jag fick äran att vara med när dottern provade brudklänningar
Möte med fotoklubben och några nya medlemmar som kom
Att vara besökare och inte utställare på företagsmässan här, skönt att bara strosa omkring
Oktoberfest med massa dans
Goda tapasrätter
Knytkalas
Bubbelvin
Att Sverige tog 3 poäng mot Luxemburg (hoppas på 3 nya ikväll)
Promenader
Ridturer
Härliga höstfärger
Öronproppar
Massor av chili som jag hann rädda undan frosten
 
 
 
 
 
 
 
 

Oktoberfest

Igår var det Oktoberfest i byn. Mammas Pojkar spelade och Pernilla Wahlgren var gästartist och sjöng några låtar. Vi hade knytkalas hemma hos oss först och sen gick vi ner och dansade. Kul kväll! Just Pernilla var inte superbra men bandet var kanon!
 
Den här skyltningen gillar jag. Ja, gillar hela lilla huset :) Fanns inne på Edmonton Mall.
 
Den här skylten och maskinen fanns på flera hotell i Kanada. Man tryckte bara på gula knappen...
 
...och 30 sekunder senare kom det ut en pannkaka :)
 
Tänkvärt...
 
 
 
 
 
 
 

West Edmonton Mall

Innan vi åkte till Kanada fick jag höra talas om West Edmonton Mall av min hovslagare. Världens största galleria fram till 2004. Nu är den "bara" fjäde störst eller nåt sånt :) Fortfarande världens största parkering!
Jag tillhör de fåtal tjejer som inte är så förtjust i att gå i affärer. Men det här är ju inte bara affärer utan ett helt äventyr. Kände att jag helt enkelt ville dit.
Men när vi hade rest runt några dagar nere i Badlands och kände att avstånden var så långa bestämde vi oss för att hoppa över Edmonton och åka direkt till Rocky Mountain. Vi bokar alltid hotell för några nätter i taget, reser vidare, bokar nytt osv. När vi skulle boka boende i Jasper National Park var det fullt. Vi trodde inte det var sant, har aldrig hänt oss förut. I stort sett hela nationalparken var fullbokad, alla ställen. Fanns ett par som kostade 3000 kr per natt. De gick bort... Så istället hittade vi ett boende utanför nationalparken i Edson. Det låg mellan Jasper och Edmonton och helt plötsligt skulle vi åka förbi Edmonton. Då var vi ju bara tvungna att stanna på gallerian.
 
 
 
Än så länge ser det ut som vilken galleria som helst...
 
Hur många affärer som helst. Inte så många stora kedjor utan mer småaffärer. I Kanada är mycket brittiskt. Faktum är att Drottning Elisabeth är deras drottning också. Hon pryder även en av sedlarna.
 
Denna stora kedja fanns förstås!
 
Matställen i mängder, på flera olika platser och plan.
 
Nu börjar det se lite annorlunda ut! Ishockyrink inne i gallerian. Här brukar Edmonton Oilers träna och visa upp sig, NHL-laget!
 
Tur att vi inte hade några barn med oss. Då hade vi aldrig kommit härifrån. Vi var helt fascinerade och gick ändå omkring i timmar.
 
 
 
 
 
 
Flera olika berg- och dalbanor som gick snirklande runt varandra.
 
Skjuta i en Saloon brukar vi kanske inte få göra hemma i galleriorna?!
 
Dags att gå till strandbaren!
 
Vattenrutschkanor i mängder, solstolar, "sandstrand".
 
 
Någon som är sugen på att krypa in och få lite vattenmassage? Ja huvudet fick man ha utanför!
 
Mera vatten! Båtar, uppträdanden mm.
 
 
 
 
Sjölejon kanske vi inte heller hittar i våra gallerior?
 
 
Och vad sägs om en runda minigolf?
 
De blev inte särskilt rika på oss. Vi köpte varsin wrap och varsin chokladtryffel. Men vi tyckte båda två att det var en fantastiskt rolig upplevelse att strosa runt där i några timmar. Glad att vi inte missade det.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tacksam

Måndag och dags att sammanfatta förra veckans ljusglimtar. Finns så mycket att vara tacksam över!
 
Lunch med min syster
Sköna kvällspromenader
Samtal med vänner
Dricka te med en god vän
Ett företag jag var hos förra veckan, det var tredje gången jag var där och de får mig alltid att känna mig så välkommen. Det är jag tacksam för!
Kvinnofrukost
Sköna ridturer
Rolig vinprovning
Gott vin!
Tacos hos vänner
Planering av skidresa
Vetekuddar
Att pappas provsvar var bra
 
Också tacksam för det fantastiska vädret! Underbart vackra träd ute! Klarblå himmel nästan varje dag. Lite svalare nätter så man kan sova bättre.
 
Också tacksam för dessa fantastiska rosor jag fick av en vän i veckan! Superfina! Och matcher tavlan perfekt i färgerna :)
 
Tacksam för alla äpplen. Bara att gå ut och plocka!
 
Tacksam för varje liten stund med denna goding!
 
 
 
 
 
 

Mias Mix

En mix av livets fröjder helt enkelt.

RSS 2.0