Ap-jakt

Häromdagen såg vi massa små Herr Nilsson-apor. Annars är det cappuchino-aporna eller squirrel-aporna som vi mest har sett. Hade naturligtvis inte med mig kameran då. Sen har jag varit på väg flera gånger för att få dem på bild. Varje eftermiddag/kväll kommer regnet och dessutom blir det ju mörkt vid 6-halv7. Men idag när det var finaste dagen på länge gav vi oss iväg på ap-jakt, med kameran i högsta hugg, direkt efter lunchen när det var gassande hett ute. Vad gör man inte för att få lite bra bilder?! Men inga apor syntes till...
 
Istället såg jag något röra sig i diket, en arm som kravlade och försökte ta sig upp. Vad var det??
 
Tittut! En sengångare som klättrat ner från trädet och nu levde livsfarligt. Försökte ta sig upp på vägen där bilar och bussar susar förbi i hög fart.
 
Som tur är kom restaurangägaren på andra sidan gatan springande och hjälpte stackarn. Syntes att det inte var första gången han bar en sengångare.
 
Räddningsaktionen lyckades och han fick komma upp i ett träd igen :)
 
Helt ovetande om sitt öde, hur nära han var att bli påkörd.
 
Annars är det ganska svårt att se dem i rörelse, eller ens vakna. De hänger mest upp och ner uppe i en trädkrona. De har inga muskler alls, de kan låsa handleden så att de kan hänga och sova utan att det kommer blod i huvudet. Just denna är en unge som bor precis utanför vårt hotellrum. Har väntat i 5 dagar på att han ska öppna ögonen och det gjorde han idag.
 
Den här såg vi i nationalparken häromdagen. Av alla tiotal vi såg var det här den enda som rörde sig.
 
Så vår ap-jakt blev ganska lyckad ändå trots att vi inte såg några apor. Vi har ju dessutom capucchino-aporna som skuttar runt utanför hotellrummet och även uppe på taket när vi ska sova :)
 
Hur andra har haft det i helgen ser ni hos Marits helgbild.
 
 
 
 
 
 

En liten fotopromenad

Vi har börjat nästan varje morgon med en powerwalk vid 6-tiden. Men efter gårdagens vandring i nationalparken hade jag både ont i vaderna, benhinnorna samt massa nässelutslag på benen. Så i morse fick Jörgen gå själv och så tog jag en egen promenad med kameran i lite lugnare takt.
 
Finns gott om färggranna blommor här.
 
 
 
 
Dessa gröna blad påminner om solfjädrar. Skulle vara ganska skönt att vifta med ett blad i värmen...
 
Finns många bra restauranger här. Denna i form av ett tåg, med en gammal vagn.
 
Och här ett helt flygplan i restaurangen.
 
Här gäller det att se upp: tanter, hundar, leguaner och apor :)
 
Efter tre dagar i vårt djungelhotell utan fönster, utan aircondition etc bor vi nu på ett jättefint hotell med fönster, med aircondition, superbra service, pool och 2-3 min till stranden. Vi har det toppen helt enkel!
 
Har dessutom firat 21-årig bröllopsdag idag. Blev ett par strawberry daiquiris före middagen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Varmt

Temat är varmt denna vecka hos tisdagstema. Och nog är det varmt här i Costa Rica. Ruskigt varmt. Och med så hög luftfuktighet så är man genomsur hela tiden. På dagarna går det ju an när man kan kasta sig i havet var tionde minut. Men kvällarna och framför allt nätterna är lite för varma.

Känns lite avlägset nu med kylan vid Titicacasjön. Bara ett par veckor sedan vi tog på oss alla varma kläder vi ägde och drack lite varmt te för att få lite värme i kroppen.
 
 
 

Helgbilden

Marit vill som vanligt se hur våra helger har varit. Igår var vi fortfarande i Puerto Jiménez. Gick några promenader, men annars tog vi det ganska lugnt efter den långa vandringen dagen innan.
Idag har vi kommit fram till Quepos, eller rättare sagt 6 km utanför, precis vid havet, lite mer norrut om man följer Costa Ricas kust uppåt.
 
Längsemestern börjar lida mot sitt slut och nu tänkte vi unna oss lite semester i semestern. Bara sola, bada och ha det skönt! Bor på ett djungelhotell vid stranden och aporna hoppar runt i träden :)

Corcovado National Park, Costa Rica

I julas när sonen satt och kollade på ett naturprogram ropade han på oss. Det var från Corcovado National Park. Han hade ganska nyligen varit där, men eftersom de var där under högsäsong var alla turer fullbokade och de hade inte tid att vänta någon vecka. Man får inte vandra själv där, utan måste ha en guide med sig. Intresset väcktes och när vi nu hamnade i Costa Rica och dessutom älskar att vandra kändes valet ganska självklart.

Över 50% av Costa Ricas yta är antingen nationalparker eller annan skyddad yta. Regeringen är väldigt mån om att bevara regnskogen, djurarterna mm.

Corcovado är Costa Ricas mest kända nationalpark och ligger längst söderut på Osahalvön, vid Golfo Dulcu. Just namnet Dulce (som betyder söt) blev senare Osa när uttalet ändrades när spanjorerna härjade i landet på 1500-talet.

Upp 04.45 i går morse. Vi, vår guide samt chauffören åkte iväg på en väldigt dålig och stenig väg. Fyra mil tog två timmar att köra, alltså en medelhastighet på 20 km i timmen. Vi passerade många floder (väldigt grunda) som chauffören glatt svängde ner i och sen upp igen på andra sidan…

Redan på väg bort till parken stannade vi flera gånger och guiden visade oss olika fåglar samt dessa söta apor. Squirrel monkeys. De var väldigt snabba när de hoppade runt i träden. Häftigt att få se dem i sin rätta miljö.
 
Flera träd vi passerade var alldeles fulla av aror, papegojor. Så vackra och färggranna. Färgerna syns inte så bra på denna bild, men de var riktigt röda och blå.
 
Syns bättre här!
 
Röda aror överallt!
 
Vi såg också dessa falkhökar på vägen till parken.
 

När bilen inte kunde köra längre så promenerade vi ca 45 min innan vi kom fram till nationalparken. Vi hann knappt komma in i regnskogen förrän guiden hejdade mig och sa ”a snake”. Hela jag stelnade till. En smal och lång rackare…usch! Strax därpå såg vi denna giftiga groda. De bits inte utan spottar ut sitt gift.

 
När vi väl började vandra i själva parken sa guiden åt oss att aldrig röra något, eftersom ett träd kunde innehålla spindlar, skorpioner eller ormar… Kände hur jag kröp ihop och gick mitt på stigen och försökte göra mig så liten som möjligt (ja det är ju inte så svårt). Men efter ett tag slappnade jag av och började njuta av vandringen. Så otroligt grönt och vackert i regnskogen! Ett par gånger vandrade vi nere på stranden också. Och flera gånger fick vi ta av oss skorna och vada över åar.
 
 
 
För flera år sen hade Chiquita bananodling här. De har flyttat sina bananplantage nu, men fortfarande finns mängder av bananer i detta område. En av anledningarna till att djuren trivs så bra just här. Och de var jättegoda! Sötare än de vi köper, men goda.
 
Om någon hade sagt till mig igår morse: ”idag ska du gå under ett träd i vilket det ligger en boaorm”, så hade jag sagt aldrig i livet!!! Men det var precis vad vi gjorde!!! Var tvungna att passera trädet för att komma till floden vi skulle vada över och då säger guiden, kolla där, där ligger en boa och sover. Hu vad hemskt. Kände mig väldigt modig efteråt. Inget bildbevis när jag är under trädet eftersom det var jag som hade kameran, men här uppe ligger boan.
 
Nederdelen av en otroligt stor fikus... Och den var "bara" ca 80 år. De växer väldigt snabbt.
 
Vi såg en hel familj av dessa white nosed coati, vitnosade näsbjörnar.. De var inte alls rädda för oss.
 
 
Detta är en Jesus Christ lizard.
 
Och här har vi en Slaty tailed Trogan.
 
På stranden satt en Roadside hawk.
 
När vi kom närmare flög den iväg.
 
En annan hök är denna Common Black Hawk. Detta är en unge som sitter och mumsar på en ödla. Med vänstra foten håller han fast ödlan.
 
På väg tillbaka fick vår guide veta av en annan guide att de hade sett en tapir. Detta var väldigt väldigt ovanligt i detta område. Vi gick mot det stället de andra sett den och fick se dessa spår i sanden. Ett enda tassavtryck var lika stort som min sko. Hade ingen aning om att tapirer var så stora.
 
Jaguar-tassarna är längst upp till vänster och tapiren längst upp till höger. Då förstår ni hur stora de är...
 
Och här är bjässen som vi följde efter. Skönt att få lite skugga under palmen.
 
På hemvägen såg vi denna Tukan-fågel.
 
Och även dessa apor, White faced capuchin, eller cappuchino-apor som de kallade dem.
 
Vår guide hade pratat lite om en krokodilsjö inne i Puerto Jiménez där vi bor. När vi kom tillbaka frågade jag om han hade tid att visa oss sjön. Och självklart gjorde han det. Men att vi skulle komma så nära dem hade jag aldrig trott. Så fort guiden bankade lite med en pinne i sjökanten kom de simmande… Lite läskigt faktiskt… När vi var på krokodilsafari i Australien var det åtminstone ett staket emellan. Här stod vi två meter från denna bjässe.
 
Dessutom visade det sig att denna sjö låg ca 100 meter från där vi promenerade vår första kväll i Puerto Jiménez. Tänk om vi sett krokodiler då… vi hade sprungit så fort vi bara kunde.
 

Väldigt slut på alla sätt och vis när vi kom hem vid halvfemtiden. Benen trötta av all vandring och huvudet av alla olika intryck och upplevelser. Ännu ett fantastiskt äventyr som vi fått uppleva på vår underbara semester.

 

 

Puerto Jiménez

Efter Lima flög vi till San José i Costa Rica. Hittade ett direktflyg och det var så underbart att slippa flyga runt halva Sydamerika. Bodde en natt på hotell och sen flög vi litet Kallle Anka-plan ut till kusten, till Puerto Jiménez på Corcovadohalvön nära gränsen till Panama.
 
Planet var pyttelitet. Endast plats för 12 passagerare.
 
Man fick inte ha mer än 13 kg var med sig och de vägde även oss. Som tur var kunde vi dumpa hälften av bagaget på hotellet i San José. Bor på samma hotell om ett par veckor när det är dags att ta flyget hem till Sverige.
Stor skillnad på ebb och flod överallt här i Syd- och Latinamerika.
 
Imorgon ska vi vandra i Corcovado National Park, men vi har tjuvstartat med egna vandringar/promenader. Först en timmes powerwalk på morgonen, sen en härlig frukost. Sen har vi promenerat runt 3 timmar igen, tagit med oss lite bröd och frukt.
Igår gick vi till en strand som skulle ligga ca 4 km bort, men det tog oss 1 t 20 min i rask takt så det var bra mycket längre än 4 km.
Mer än 30 grader varmt och otroligt hög luftfuktighet. Blev så glada när vi äntligen såg stranden. '
 
Med stränderna i Brasilien i minnet hade vi förväntat oss solstolar, någon restaurang, glassförsäljare...
Men både solstolarna och försäljarna lyste med sin frånvaro. Vi var alldeles själva där. Tog oss några dopp i ett helt ljummet hav, knappt så det svalkade alls. Och det är ändå deras vinter nu. Hur ska det då vara på sommaren??
Det är väldigt mycket lösa hundar överallt. De som bara springer omkring i stan är snälla och bryr sig inte. Men de som bor i hus, de vaktar, skäller och rusar ut på gatorna när man går förbi.  Idag när vi var ute på vår långpromenad så var det dels väldigt många läskiga hundar, dels började vi prata om alla djur de har här såsom pumor, geparder, krokodiler, ormar mm. Vi var ganska långt bort från civilisationen och vi hörde fler och fler konstiga ljud. Det slutade med att vi gick med både pinnar och stenar i händerna... Jörgen hittade en lagom stor pinne för ett krokodilgap :) Tur att vi har en guide med oss i morgon på vandringen!
 
 
 
 
 
 

Helgen som varit

Lördag och söndag har tillbringats dels på flyg och dels i Lima, huvudstaden i Peru. Egentligen hade vi tänkt flyga direkt från Cusco till San José men eftersom man måste mellanlanda i Lima och med tanke på alla förseningar och flygstrul så vågade vi inte chansa. Det var tur det, för första flyget var försenat ganska mycket så då hade vi missat nästa plan. Nu fick vi en eftermiddag och en heldag här.
En storstad med massor av folk och shopping, shopping överallt. Vi vandrade runt ganska mycket idag och lyckades hitta några parker där det var grönt och lummigt och lite mindre folk.
Och självklart kollade vi finalen! Vi var ganska ensamma om att hålla på Tyskland. Alla peruaner trodde vi var från Tyskland och kom fram och grattade och fotade oss när matchen var slut :)
 
 
 
 
Hur andra har haft det i helgen ser ni hos Marit.
 

Machu Picchu

Från Cusco åkte vi minibuss ett par timmar till Ollantaytambo och därifrån tåg drygt en timme till Machu Picchu Village som också kallas Aguas Caliente, vilket betyder hett vatten. De varma källorna som folk badar i har gett byn dess namn. En liten mysig by med smala gränder, många och trevliga restauranger och affärer. Strosade runt där under eftermiddagen.
 
 
Tidigt nästa morgon var det dags att ta bussen till Machu Picchu. Vi hade en tvåtimmars guidad tur och sen gick vi runt själva.

Machu Picchu betyder gammalt berg och byggdes under 1300-1400-talet högt upp i bergen. Det var 1 000 personer som bodde i byn och ytterligare 2 000 som arbetade där. Hela byn byggdes genom att de hackade sönder bergen och stenarna, slipade dem jämna, fraktade dem till rätt plats och satte ihop dem till byggnader, trappor, terrasser, stigar mm. Det har hittats några stora hammare som är gjorda av ett stenmaterial som innehåller mycket järn. Själva berggrunden och husen är granit. Än idag sitter inkafolket och hugger sten för hand och fraktar uppför bergen för att restaurera stigar och vägar.

När man ser det på håll så känns det ganska litet. Men sen när man börjar vandra omkring bland alla byggnader så är det hus efter hus och rum efter rum. Ofta som små labyrinter och ibland i flera våningar.

 
 
Allra överst på toppen ligger vaktstugan. Där hade man bra utsikt. När spanjorerna kom på 1500-talet och erövrade inkariket så övergav inkafolket Machu Picchu och begravde det bland buskar och grenar. Spanjorerna var nere vid floden och letade, endast 400 meter därifrån men hittade aldrig Machu Picchu. Det är därför Machu Picchu är så unikt, hela 80 % är bevarat sedan 600 år tillbaka. Jämfört med Cusco så är där bara 20 % av orginalstaden kvar, resten blev förstört av spanjorerna och så var det i stort sett i hela inkariket.
 
En del av Machu Picchu har förstörts av väder och vind, som tex detta tempel som delvis har rasat lite under en jordbävning på 50-talet. I början av 1900-talet hittade en amerikan byn, gömd under all djungel. Det hittades mängder av olika föremål som nu finns på ett museum i USA.
 
Man byggde på olika sätt. Ju finare byggnad desto noggrannare var man. Som ni ser är huset till vänster byggt med helt raka och fina stenar, tätt sammansatta med ingenting emellan. Det andra huset är lite ojämnare stenar med mer mellanrum emellan. Alla tempel byggdes med dessa raka fina stenar. Även kungens hus. Mindre viktiga hus byggdes med de mer ojämna stenarna.
 
Fascinerande att se hur de har byggt ihop själva berget, stora klippblock och mindre stenar.
 
 
De ursprungliga takreglarna var gjorda i sten, den nedre. Den övre är restaurerad i trä, liksom taket.
 
Eftersom Machu Picchu var helig mark så fick man inte uträtta sina behov där. Utan alla fick gå iväg 10 minuter in i djungeln och sätta sig där. Alla utom kungafamiljen som hade Machu Picchus enda toalett. Ni ser det lilla hålet i golvet. Detta var kungens toalett. Än idag finns inte en enda toalett inne på hela området. Man måste gå ut utanför för att besöka toaletten och sen gå in genom entrén igen.
 
Den här gröna ytan låg som i en liten dal. Denna plats användes för musik och dans eftersom det är så bra akustik här.
Inkafolket använde sig av lamor. Både för att bära laster, att offra till gudarna och att äta. Nu går lamorna där som gräsklippare :) Det finns 16 fullvuxna lamor och 2 lama-ungar, varav denna är den ena. Tills alldeles nyligen fanns 3 ungar, men en blev uppäten av en puma. Machu Picchu ligger precis där djungeln börjar och det finns både björnar och pumor där.
 
Förutom att vandra runt i själva byn kan man promenera några timmar på inkaleden. Det vi i Sverige kallar inkaleden måste man förboka ca ett halvår innan. Då promenerar man 2 eller 4 dagar och kommer till slut fram till Machu Picchu. Men inkafolket här kallar alla gamla leder för inkaleder. Även den sträckan vi vandrade på Isla del Sol i Titicacasjön var en gammal inkaled. Vi vandrade ett par timmar för att titta på Solporten.
 
 
Inkafolket dyrkade fyra gudar; solen, månen, bergen samt moder jord, varav Solen var den största och viktigaste. Än idag firar de nyår på sommarsolståndsdagen 21 juni. Detta runda tempel var Soltemplet och fönstren byggdes så att solen skulle skina in exakt rätt den 21 juni samt 21 december.
 
De hade även hjälp av denna sten, som en kompass. Lägger man en kompass på den så visar de olika hörnen norr, söder, öster och väster.
 
Detta var deras solur. De arbetade hela dagarna från soluppgång till solnedgång men soluret hjälpte dem att hålla rätt på årstiderna och jordbruket. De odlade mycket på terrasserna.
 
Nästan alla tog vatten från floden på denna tid. Men inkafolket lyckades hitta vatten i berget och byggde små kanaler för det. Och än i dag rinner vattnet sakta men säkert nerför berget.
 
Vi vandrade också någon timme för att se denna inkabro. Den använde de för att ta sig över floden och vidare uppför nästa berg.
 
Ni ser den gröna linjen på mitten av berget. Där gick deras stig. Hujedamej, skulle aldrig ha gått där! Bara att vandra bort till bron var tillräckligt läskigt med branta stup på sidan. På vissa ställen fanns det ett stenräcke men inte hela tiden. Då tryckte vi oss intill berget och försökte att inte titta ner.
 
Machu Picchu var klart en av de bästa höjdpunkterna hittills på resan. Så mäktigt att vandra omkring där och liksom känna den gamla historien.

Utflykt vid Titicacasjön

Vår 5-dagarsutflykt är över och vi kan pusta ut lite i Cusco, Peru. Så många fantastiska upplevelser och minnen. Väldigt mycket som inte har fungerat som vanligt. Man köper en sak av resebyrån och får någonting annat, men det har varit bra i alla fall, det mesta åtminstone.

Vi åkte buss från La Paz till Copacabana vid Titicacasjön. På ett ställe fick vi lov att åka över sjön. Passagerarna i små gungande båtar och bussarna på pråmar.

  
Framme i Copacabana lämnade vi ifrån oss bagaget på hotellet vi skulle sova nästa natt, åt lite nyfångad forell från Titicacasjön och åkte sen iväg med en halvstor båt till Isla del Sol – Solön. Det tog drygt en timme. Vandrade uppför inkatrapporna och tittade på Soltemplet där inkafolket bad och dyrkade sina fyra gudar: solen, månen, bergen och Moder Jord.

Inkariket varade i ca 300 år. Från 1200-talet till 1500-talet då Spanien kom och erövrade Sydamerika. Då inkafolket bara hade pilbågar och sina muskler vann spanjorerna kriget ganska enkelt eftersom de hade eldvapen. Inkariket bestod av stora delar av Sydamerika, norra Argentina, västra Brasilien, södra Ecuador, södra Colombia och nästan hela Bolivia och Peru. Inkarikets huvudstad och viktigaste plats var just Cusco där vi befinner oss nu.

På Solön bodde vi i ett helt oisolerat hus på 4000 möh och det var minusgrader på natten. Behöver knappast tala om att vi frös.

 
Tittade på solnedgången innan middag och sänggång.
 
Nästa morgon vandrade vi från södra till norra delen av ön. Det tog drygt 3,5 timmar och var 8 km. Det är så mycket uppför och nerför branta berg så det går inte fort. Men så vacker utsikt uppe på toppen.
 
Små hus från inkatiden.
 
Många olika rum och våningar.
 
 
Åt lite mer forell och tog båten tillbaka till Copacabana. Nästa morgon vandrade vi uppför ett högt berg till en kyrka/minnesplats. Guiden försov sig så vi gick själva. Otroligt nedskräpat och tråkigt på denna plats. Men vacker utsikt ner mot stan och över Titicacasjön.
 
 
 

Efter lunch åkte vi buss från Copacabana i Bolivia till Puno i Peru. Tog ca 4 timmar. Där skulle nästa engelsktalande guide vänta på oss, men där var det fullständigt kaos. Ingen kunde engelska. Vi blev visade till en annan resebyrå och fick lov att byta ut våra bussbiljetter som vi skulle fortsätta till Cusco med. Så helt plötsligt skulle vi åka med ett annat bolag. En spansk dam som försökte samla ihop alla var superstressad och när vi frågade efter toan och gick dit så försvann hon med hela gruppen. Jörgen, jag och en annan tjej fick springa och leta efter dem. In i en minibuss och ner till hamnen. Där tog vi båt ut till Floating Islands. På Peru-sidan är det mycket mer vass i Titicacasjön. Och av vassen bygger inkafolket flytande vass-öar.  Först binder de ihop ett torvliknande material som grund. Sen lägger de på vass, växelvis åt ena hållet och andra hållet. De fortsätter lägga på vass så öarna blir ca en meter höga. Slutligen sätter de på en stor sten i ett rep som ankare. Ankaret är viktigt för annars flyter de iväg alldeles för långt. Det har hänt att en familj flutit iväg till den bolivianska sidan när det har blåst riktigt mycket. Vi besökte två olika öar och familjerna guidade oss och berättade om sina liv. Sen ville de förstås att vi skulle köpa deras handarbeten. Vi köpte både en duk och soffkuddsfodral.

På en ö fanns det skola för barnen. De hade alla sitt eget utkikstorn och eget kök. De ställde alltid dit en stor platt sten under köket så inte vassen börjar brinna.

Annastastia som säljer sitt handarbete.
 
Några av vassöarna.
 
 
 
Här får vi se hur man bygger en vass-ö.
 
 
Utsiktstornet och båten.
 
 
Efter Floating Islands blev det nattbussen till Cusco i Peru. Den bussen de bokade om oss till hade varken filtar, kuddar, bälten eller toa… Blev inte mycket sova av den natten (heller).

Så här ser det ut där jag är

Igår och idag har jag vandrat på Isla del Sol i Titicacasjön i Bolivia. En fantastisk upplevelse med vacker natur och underbar vandring.
 
Titicacasjön ligger på 3 800 meters höjd och är världens högst belägna sjö med båttrafik. Den är drygt 8 000 kvadratkilometer. 19 mil lång och som bredast 5 mil.
 
Snöklädda bergskedjor mot den Bolivianska sidan. Åt Peruhåller var bergen gröna. Sjön ligger på gränsen mellan Bolivia och Peru. Idag var vi på Bolivianska sidan men imorgon åker vi vidare till Peru-sidan. I morse var det nollgradigt när vi startade vandringen. Sen blev det varmare och varmare under dagen.
 
En liten paus med vacker utsikt. Pausar behövdes då och då eftersom det är väldigt jobbigt att vandra på denna höga höjd.
De flesta andra i dagens fototriss har säkert lite varmare bilder att visa upp :)
 
Bilderna får även representera min helg hos Marits helgbild.
 

La Paz

La Paz är Bolivias tredje största stad och räknas i praktiken som huvudstad. Formellt är det Sucre som är huvudstad. La Paz anlades av spanjorerna 1548. För mig är et helt obegripligt hur man har lyckats bygga en hel stad uppe i bergen på så hög höjd. Stadens delar varierar mellan 3300 och 4000 möh. Fram till 1985 var El Alto en del av La Paz, nu räknas den som en egen stad. Tillsammans har de båda städerna ca 1,7 milj inv.
 
Idag tog vi linbanan upp till El Alto. Då får man en bättre överblick över staden. Själva La Paz centrum ligger nere i dalen (3600 möh) och sen är staden byggd högre och högre upp i bergen runt centrum. I själva El Alto ska man ej gå omkring. Där finns många rånare, ficktjuvar etc.
 
Hus, hus och åter hus var man än tittar.
 
Vissa hur var ganska slitna. Och ändå kunde man se blommor, tvätt etc som visade att folk bor där.
 
En kyrkogård. Små fack för var och en med massa blommor i.
 
Vacker utsikt från linbanan.
 
Vi har promenerat massor. I Natal gick vi ca en mil om dagen. Och några joggingrundor. Tycker vi är ganska vältränade båda två. Här flåsar vi oss sakta uppför backarna. Helt otroligt hur påverkad man blir av den höga höjden. Så gårdagens 4 timmarspromenad blev nog inte så många kilometer. Luften är väldigt torr också. Får smörja in mig flera gånger om dagen och linserna torkar nästan fast i ögonen. Jörgen hade huvudvärk de två första dagarna och han har aldrig ont i huvudet annars. Jag klarade mig de två första men har haft migrän ett par dar nu. Till frukost serveras man Coca-te mot den höga höjden. Vet inte om det hjälper, men det är bara att dricka och se glad ut.
 
Så här ser det ut i nästan hela La Paz centrum. Markander i alla dess former. Mestadels kvinnor och de säljer allt mellan himmel och jord.
 
Ofta är det riktigt gamla kvinnor som sitter längs gatorna och säljer. Man får lust att handla av alla bara för att hjälpa dem. Trots fattigdomen här så är alla väldigt rena och prydligt klädda.
 
 
Det är väldigt billigt i Bolivia. En glasflaska Coca cola kostar en krona, en tvåliters vattenflaska 5 kr, två bananer köpte vi för en krona, en måltid får man för 20-40 kr beroende på vad man väljer.
 
Överallt kan man köpa fruktjuicer. Helt färskpressade. Jättegott! Eller en tallrik fruktsallad.
 
Skoputsare sitter precis överallt. Och alla putsar sina skor hela tiden. De är maskerade med rånarluva och det beror på att det ofta är unga killar som inte vill visa sitt ansikte för kompisarna. De skäms helt enkelt att de måste sitta på gatan och putsa skor.
Vi gillar allt med denna stad förutom trafiken och avgaserna. Helt kaotiskt i trafiken. Hur mycket bilar och minibussar som helst. Och taxi- och buss-systemet funkar så att alla hoppar på och av i farten så vill man av stannar bussen och släpper av mitt i gatan och de bakom får vänta. Likadant om man vill på, då vinkar man lite och bussen stannar mitt i gatan. Så i varje korsning är det totalt kaos.
 
Det är nästan omöjligt att ta sig över gatorna, men i vissa korsningar finns dessa zebror som hjälper folk över gatan :)
Imorgon bitti fortsätter äventyret mot Titicacasjön och Machu Picchu. Ska bli spännande!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tema fredag - fåglar

Fåglar är veckans tema och det är ju ganska passande med tanke på hur många olika fåglar vi har sett och fotat på Galapagos. Många har jag redan visat men det får ni stå ut med :)
En gul liten rackare.
 
Flamingos.
 
Blue footed boobies.
 
Short-eared owl.
 
Brownheaded red footed boobies.
Mockingbirds som alltid är väldigt nyfikna.
Och mängder av fregattfåglar.
 
Andras bidrag hittar ni hos Sinneskatten.
 
 
 
 

Vulkanvandring

Andra dagen på Isla Isabella gjorde vi en vulkanvandring. Först en halvtimme i buss upp i bergen. Första delen av vandringen skedde genom en väldigt lerig skog. Rena rama geggamojan. Man kunde hyra stövlar sa de innan, men när vi kom fram till stället sa det måste man göra nere  på stan innan man kommer fram. (Ja hur var det med logistiken??). Under skogspromenaden var det så hög luftfuktighet så det kändes som om det regnade hela tiden.
 
Sen kom vi upp på själva berget. Hela bergskedjan består av massor av vulkaner, små kratrar överallt. 
 
 
 
 
Vissa hål bara stupade ner hur långt som helst, vågade inte gå för nära... Större och brantare i verkligheten än vad som syns på fotot.
 
 
Hela promenaden tog 5 timmar i rask takt och vi tog endast två 10-15 minuters-raster. Det var mycket upp och ner och många var väldigt slut efteråt.
Det var en riktigt bra vandring med vacker utsikt. Skulle gärna göra om den om jag kommer till Galapagos någon mer gång.
 
 

Isabella Isla

Hoppar tillbaka till Galapagos. Efter vår 4-dagarskryssning sov vi en natt på hotellet och sen åkte vi direkt ut på en ny liten resa. En tvådagars till Isabella som ligger långt västerut bland alla öar, alltså en av de yngsta öarna. Fick lov att åka snabb-båten dit och det var lika hemskt som vanligt. Man sitter och håller i sig krampaktigt så fingrarna vitnar och folk spyr runt omkring en. Och detta betalar man pengar för...
 
Stranden inne vid hamnen var väldigt vacker.
 
Även här fanns mängder av leguaner.
Vi åkte ut till en liten lagun där flaminos höll hus.

Tittade in i en kyrka när vi promenerade omkring. Själklart stod en sköldpadda där inne.
 
Och på den stora väggmålningen med Jesus fanns fregattfåglar, sköldpaddor, sulor.
 
En väldigt gul liten pippi.
En annan fågel som jag inte heller vet vad den heter.
 
I Australien varnar de för kängurun. Här sitter det varningsskyltar för leguanerna.
 
Här har leguanerna sitt övergångsställe.
Vi besökte också ytterligare en forskningsstation som räddade sköldpaddorna från utrotning. Här kryllade det av sköldpaddor i alla olika storlekar.
 
 
Gäsp!
 
Det var mycket som var lite halvdåligt på denna resa. Lite dåligt organiserat, dålig mat mm. Men luftkonditioneringen på bussen kunde vi inte klaga på i alla fall :)
 
 
Det här är rutten som Charles Darwin gjorde på 1800-talet då han lade grunden till evolutionsteorin.
 
 
 
 

Bristen på logistik i Sydamerika

Denna kontinent har verkligen ingen logistik. Speciellt inte när man flyger. Eller över huvud taget inte. Tänk när vi såg Englandsmatchen på storbilds-TV som uppvärmning innan Japan-Grekland, då hade restaurangen öppet för ölförsäljning. Men man fick inte börja handla pizza förrän 17.00. Vilket resulterade i att ca 250 personer skulle beställa pizza samtidigt. Hur tänker man. När man har chans att tjäna massa pengar.
När vi flög från Natal mellanlandade vi först i Sao Paolo där vi fick vänta några timmar mitt i natten. Sen flög vi vidare till Santiago i Chile. Förra gången det blev kaos vid mellanlandningen hade vi en timme och tjugo minuter på oss och skulle hinna hämta och checka in bagaget. Nu hade vi en timme och fyrtio minuter på oss och bagaget var incheckat hela vägen. Lugnt tänkte vi. Men flyget blev försenat och när vi landade i Santiago var det 10 minuter kvar till vi skulle lyfta igen. Redan kört, men vi skyndade på i alla fall. Frågade först personalen på flyget om de kunde kontakta gaten men det kunde de inte. När vi bad personalen om hjälp när vi steg av pekade de bara att vi skulle fortsätta gå. Genom passkontroll och började leta efter nästa flyg på skärmen, men det fanns inte med - alltså trodde vi det hade gått. Började fråga efter informationen och blev skickade upp och ner några gånger innan vi blev visade till rätt ställe. Förklarade läget för tjejen, att vi hade missat vårt plan och behövde hjälp att boka om. Hon gav oss ett par alternativ och skulle fixa bokningen medan vi gick och käkade. Hann bara fram till restaurangen då hon springer ikapp oss och säger att vårt ursprungliga plan är försenat och att om vi skyndar oss hinner vi med det. Varför kollade hon inte det på en gång när hon har vårt bokningsnummer?? Och anledningen att det inte stod med på tavlan var att vi var tvungna att göra en extra mellanlandning i Iquique i Chile och då stod det på tavlorna för inrikesflyg. Den extralandningen fanns inte med från början när vi bokade, men dök upp sen i ett mail där det bara stod en rad om att vi skulle mellanlanda i Iquique. Hur sjutton ska vi veta att vi helt plötsligt ska till inrikesterminalen?? Vi hann med planet och i Iquique fick alla kliva av planet, lämna lappar till passkontrollören och sen kliva på planet igen. Det tog ca två timmar! Sen när vi väl var framme i La Paz fanns ju självklart inte vårt bagage med eftersom tjejen i Santiago hade bokat in det till det nya flyget vi skulle ta, men aldrig tog... När hon upptäckte att vi kunde ta vårt ursprungliga plan så glömde hon väl ändra bagaget.
Framme i La Paz var det ca 0-gradigt. Några minus i natt. Och inga kläder hade vi att ta på oss förutom det vi flög i. Gick ut och shoppade lite varma goa alpackatröjor, mössa, sjal etc efter frukosten. Finns mängder av dem här.
 
Överallt sitter kvinnor och säljer allt från modern elektronik, till godis, fruktjuicer eller kläder.
Och på tal om kläder kom alldeles nyss våra väskor med våra kläder! Underbart!
 

Mias Mix

En mix av livets fröjder helt enkelt.

RSS 2.0