Grattis till Skyltsöndag

Denna söndag är det söndag nummer 200 som BP håller i Sksyltsöndag. Stort grattis och stort tack att du fortsätter! Innan dess var det Pumita som höll i temat. 
 
En bild som en vän la ut på instagram. Stämmer verkligen!! Åtminstone här hemma :) 
 
En annan vän la ut denna bild. Hon jobbar på polisen i Södertälje och där hade poliserna lite svårt att låta bli semlorna :) 
 
Så kan jag skylta med denna goda champagne. Ni som gillar en frisk fräsch champagne med mycket syra och ändå en del brödighet, ni kommer gilla denna. 
 
Ute i skogen en bit från Gnesta ligger Skottvångs Gruva. Där kan man äta god mat och lyssna på musik. Här är vårens program. 
 
Vi prenumererar på Svenska Dagbladet på helgerna. Favoriten är att lösa denna. Och gärna så fort som möjligt, Slår alltid upp sidan med denna först i tidningen. Och mån-tors när vi inte har tidningen kollar jag i e-tidningen. Man ska finna så många ord som möjligt med minst 4 bokstäver och mittenbokstaven måste vara med i alla ord. Dessutom ska man hitta minst ett ord med alla bokstäver. Ser ni ordet?  
 
Idag är det exakt ett år sedan vi flyttade in i lägenheten. Vi har inte ångrat oss en endaste gång, så skönt. 
 
I lördags lånade vi våra små gullungar några timmar. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Gems weekly photochallenge - brons

Den här tjejen tror jag de flesta känner igen. Stina Nilsson. I VM i Seefeldt tog hon två guld och ett silver. Men på OS i Pyeongchang 2018 tog Stina brons utan att veta om det. Hon låg femma i loppet. Ledarna ropade att "du slåss om medaljerna" men det trodde hon inte på eftersom hon visste att hon låg femma. Men på upploppet krigar hon sig förbi Ingvild Flugstad Östberg och tror att hon blivit fyra. Det är bara det att Stadlober från Österrike hade åkt helt fel väg och var borta från medaljstriden. Så Stina vann brons! En lite rolig historia tycker jag :) Bilden tog min man på planet hem från Munchen. Han satt i sätet framför Stina och pratade lite med henne och frågade om han fick ta en bild.  
  
Så var det ju lite coolt att de blev eskorterade av två Jas Gripen-plan :) De flög riktigt nära ett tag. Och de växlade mellan att köra på samma sida och olika sidor om stora planet. 
 
Båda bilderna är alltså tagna av min man denna vecka.
 
 
 
 
 

Fem en fredag och Gems Weekly Photochallenge

Dags för ett kombinerat inlägg igen. Fick tyvärr ondare i armarna/armbågarna när jag satt lite mer framför datorn så nu har det blivit mindre tid där igen. 
 
I fredags ställde Elisa dessa fem frågor:
På vilket sätt är du äldre än vad du är?
På vilket sätt är du yngre än vad du är?
När var senast du kände dig ”gammal i gamet/gemet”?
Vad har du insett mer ju äldre du blivit?
Har du någon gång ljugit om din ålder?
 
På vilket vis jag är äldre än jag är? Vet inte om jag är det. Svårt att säga om sig själv. Men jag har börjat använda broddar så det är väl pensionärsvarning :) 
 
På vilket vis är jag yngre än jag är? Vi kan fortfarande larva oss och busa en hel del i vår familj. Men det tycker jag man ska göra oavsett ålder. Sen säger folk att jag ser yngre ut än jag är. Det har nog att göra med att jag är så kort. 
 
När kände jag mig senast gammal i gemet? Alldeles nyligen fyllde svärsonen 30 år. Hur går det ihop? Det var ju inte länge sen jag hade min 30-årsfest. Jag fick en Greklandsresa av min man så jag och en tjejkompis kunde åka bort en vecka och glömma vardagen med två småbarn. Nu är mina barn 27 och 29. Då måste man tyvärr inse att man börjar bli gammal. Likaså när kroppen hela tiden påminner en om åldern i form av olika smärtor... 
 
Vad har jag insett mer ju äldre jag blivit? Att man behöver inte vara perfekt. Och det är helt ok att be om hjälp! Att kunna skratta åt sina egna misstag. 
 
Om jag har ljugit om min ålder? Ja när jag var 17 och ville komma in på krogen använde jag min systers leg. Hon var 11 månader äldre än jag och hade fått sitt körkort så jag fick överta hennes leg. Vi var ganska lika då. Funkade perfekt! 
 
Jag hoppade över Sannas foto-tema förra veckan så det får bli både ask och vis denna vecka. Funderade en del på ask och googlade på ordet. Då fick jag lära mig en helt ny betydelse. Förr i tiden använde man ask som ett mått för sädesslag och honung. En ask är 7,851 liter. Så här ser ni en ask med en ask havre: 
 
 
Vis kan ju betyda klok eller på detta vis/sätt. Några av er kanske redan sett att jag bytte ut ordet sätt mot vis i Elisas frågor när jag svarade på dem. 
 
Dottern drar ju med mig till gymmet. Jättebra! På detta vis hoppas jag kroppen ska känna sig ung och stark och orka med ett tag till :) 
 
Dessutom blir man väl lite mer vis med åldern. Min mormor var en mycket vis kvinna. Saknar henne ofta ❤
 
 
 
 

Avkoppling och skyltar

Förra veckan hoppade jag på Fem en fredag som Elisa anordnar. I fredags hann jag inte så det får bli fem en söndag för mig. Elisas frågor denna vecka var: 
Hur kopplar du av på bästa sätt?
Är du bra på att vara ledig?
Vad gör dig stressad i en avkopplad miljö?
Använder du dig någonsin av skärmfria tider?
När kände du dig som mest avkopplad sist?
 
Hur kopplar jag av på bästa sätt? I naturen, det svaret är väldigt enkelt för mig. Ut och vandra, ut och rida, springa eller åka skidor. Naturen ger mig både avkoppling och ny energi. 
 
Att slå sig ner och äta lite picknick under en härlig vandring, det är underbart avkopplande. 
 
Är jag bra på att vara ledig? Jag har i alla fall blivit mycket bättre på det. Innan jag gick in i väggen kände jag mig aldrig ledig eftersom när jag var på jobbet hade jag dåligt samvete för familjen och när jag var hemma hade jag dåligt samvete för de andra på jobbet som slet. Min hjärna vilade aldrig även om jag gjorde det. 
 
Vad gör mig stressad i en avkopplad miljö? Om jag inte fått undan mina "att-göra-punkter" på listan då kan jag inte koppla av var jag än är. Så om jag känner mig stressad brukar jag jobba på ännu mer så jag får bort alla måsten. Sen kan jag slappna av. 
 
Använder jag mig av skärmfria tider? Inte så att jag har bestämda skärmfria tider men eftersom jag har häst blir det ju ett antal timmar i stallet varje dag. Då är jag (oftast) skärmfri. Kan erkänna att jag spelar wordfeud på hästryggen ibland :) När vi var i Sydamerika i 10 veckor hade jag inte telefonen med mig. Däremot hade vi en dator för att kunna boka flyg, boende mm och jag bloggade ju förstås från den. Men hela dagarna var skärmfria där och det var väldigt skönt. 
När vi har barnbarnen hemma används inga skärmar förutom att ta lite bilder med mobilen. 
 
När kände jag mig som mest avkopplad sist? Igår på ridturen i skogen. Att sitta där och känna hästens rörelser under mig och lyssna på naturens ljud. 
 
 
Men idag är det ju söndag och då vill BP att vi visar lite skyltar också. 
 
I fredags var vi på den lokala revyn. De är lika suveräna varje år! Titeln grundar sig på Gnestas facebookgrupp Gnesta Tillsammans. 
 
Efteråt gick vi till BIstron och tog ett glas. Den ligger i den gamla fiskeredskapsfabriken. 
 
Finns en hel del gamla skyltar där. 
 
Innan revyn var vi på Gnesta Strand och åt världens godaste torskrygg med parmesansås, dillslungad potatis och friterad grönkål, så jättegott! Sen lite chokladkaka med glass och bär till dessert. 
 
Vi köpte revy-biljetter till barnen och dotterns man i julklapp. Så de var där idag och då hade vi hand om barnen. Det var ett medvetet val att vi valde matiné-föreställningen så vi slapp läggning och istället kunde vi leka några timmar. 
Sandlådan bredvid oss.
 
Linbanan nere vid stora lekparken. 
 
Lilla Oliver har problem med magen och det har blivit många turer till akuten och barnläkare. Och ändå är han nästan alltid glad. Undrar hur glad han skulle vara om han inte hade ont i magen. 
 
 

Hjärta av ljus

Nu i februari är det 7 år sen jag köpte min systemkamera. I början försökte jag lära mig så mycket som möjligt och experimenterade mycket. Bland annat gick jag in i ett kolmörkt rum. Tände ett litet värmeljus. Ställde in slutartiden på 4 sekunder och rörde kameran som ett hjärta ovanför ljuset under dessa fyra sekunder. Resultatet blev följande: 
 
 
Så med dett hjärta av ljus önskar jag er en fin fortsättning på Alla HjärtansDag ❤
 
 

Fem en fredag - Minnen

Genom bloggvännerna BP och Annett har jag sett Fem en fredag. Det är Elisa som är skaparen av detta tema. Varje fredag svarar man på fem frågor. Denna vecka är frågorna:
På vilket/vilka sätt ser du tillbaka på dina minnen?
Vad är ett minne från när du var 10 år?
Vilket minne värdesätter du mest?
Hur minns du din barndom?
Är du glömsk av dig?
 
På vilka sätt ser jag tillbaka på mina minnen? Mycket genom mina fotografier. Gillar att kolla bilder och minnas resor eller andra aktiviteter. Har också märkt att jag ser tillbaka positivt på det mesta. Även de mest jobbiga minnena suddas ut lite med åren och det positiva biter sig kvar. Skönt att det fungerar så. 
 
Ett minne från när jag var tio år. När jag och min syster red två små shettisar ute på en gård. Det fanns inga sadlar till dem och vi red barbacka. Hästarna var busiga och hoppade och skuttade mycket och som mest trillade vi av mer än 50 gånger på en dag :) 
 
Vilket minne värdesätter jag mest? Svår fråga... Barnens födelse. Bröllop. Fantastiska resor. Upplevelser med min syster som inte längre finns. Tacksam för alla fina minnen jag har. 
 
Hur minns jag min barndom? Som lugn och harmonisk. Alltid tillsammans med familjen. Vi vandrade mycket, åkte skidor på vintern. På vardagarna gick vi ner till mammas och pappas konditori och hjälpte dem stänga och sen åkte vi till sjön för kvällsfika. Och förstås många många stunder i stallet. 
 
Om jag är glömsk? Haha, både och. Skriver alltid många och långa listor på allt jag ska komma ihåg. Men behöver sällan kolla på listorna. För när jag väl har skrivit upp det så fastnar det i minnet. När dagen är slut och jag kollar min att-göra-lista har jag oftast gjort allt jag skulle plus lite till :) Det mesta med siffror som födelsedagar, bilnummer, telefonnummer sitter djupt inpräntat i minnet. Däremot när man är på en tillställning och går runt och hälsar på nya människor, jag kommer inte ihåg ett anda namn efteråt och inte heller vilka jag har hälsat på eller inte :) Har lärt mig minnestekniker för hur man ska minnas namn men det är ändå svårt. Om jag hälsar på en kvinna som presenterar sig som Eva, ska jag tänka för mig själv, Eva med de röda örhängena, sen tex Anna med den blå scarfen osv. Då är det lättare att komma ihåg. Det där med minnesteknik är faktiskt roligt. Om jag ska gå och handla har jag alltid en lista. Men då kan man tex tänka på kroppen uppifrån och ner: Bröd för nybakat bröd luktar så gott, Mjölk för det stärker tänderna, Köttet som hamnar i magen, Äpplen för det kan jag jonglera med, osv. Funkar faktiskt. I alla fall om inte listan är för lång. Prova får ni se! 
 
Och eftersom det handlar om minnen kommer här lite gamla foton:
 
Mitt barndomshem. Ett villa villakulla-hus med kakelugnar i varje rum och såna där garderober som man kunde gå in i. Äldsta syrran bodde i en av garderoberna. Andra syrran och jag delade på ett sovrum. Ni ser balkongen där uppe, där låste min äldsta syrra ut vår kusin som var barnvakt till oss. Så kusinen fick ropa på folk som gick förbi utanför och de fick komma in och släppa in henne i huset igen :) 
 
Hela familjen uppe i Sälen. Inklusive vår tax Pyret. Jag är den minsta. 
 
Alla tre syrror i våra fina hattar som mamma sydde till oss. 
 
Här är vi lite yngre. Så denna båtresa har jag faktiskt inget minne ifrån. 
 
Här red vi hem och hälsade på mamma och pappa. Det var en mil mellan stallet och vårt hus. Vi cyklade dit nästan varje dag fram och tillbaka. Här är jag med lilla Rocky som jag fick låna och ha som min egen. Och sen syrran med vår häst Cherie. 
 
Sugen på att haka på denna utmaning, gå in hos Elisa

Gems weekly photochallenge - skär

Nu när vi fått så mycket snö måsta jag bara passa på att åka skidor så ofta jag hinner. Så underbart! Och vår orienteringsklubb som är de som spårar, de är så otroligt snabba på att göra nya spår varje gång de kommit mer snö. En stor eleoge till dem! De spårar drygt en mil på ett platt gärde, sen elljusspåret som är ca 3 km och väldigt kuperat och dessutom ett annat gärde som är lite lagom kuperat, där blir det också ca 3 km. Allt sitter ihop så man kan åka allt i ett svep om man vill eller välja att bara åka där man vill. 
Jag älskar att åka skidor, är uppvuxen med det. Men med åldern har jag blivit väldigt rädd för utförsbackarna.... Speciellt när spåren är lite lösa, när backarna svänger samtidigt och man måste stå och trampa för att hålla sig i spåren. Då är jag livrädd för ett fel-skär... 
 
Dessutom blir man ju lite allmänt skär i ansiktet efter ett pass. Här var det så kallt så det blev rimfrost i håret. 
 
Hur andra tolkat ordet skär ser ni hos: 
 
 
 

Skyltsöndag på en tisdag

Ett par dagar sent kommer lite skyltar. I söndags var vi i Norrköping, kom hem sent och stupade i säng efter lite mat. Trodde knappt vi  skulle komma iväg eftersom vi var lite insnöade först. Men strax innan vi skulle åka kom plogbilen och vi kunde komma iväg med bilen. Låg en lastbil som vält på motorvägen men som tur var var en körbana öppen. 
 
Vi var på en föreställning med Brynolf och Ljung.
 
Föreställningen var i Louis de Geer-hallen i Norrköping. 
 
 
 
Ni som inte har sett dem, gå in på youtube eller tv4play och kolla. Finns massa klipp med dem. Två magiker som hela tiden involverar publiken. En jättebra show! Men man blir lite knäpp när man inte fattar nånting emellanåt :) 
 
 
 

Gems weekly photochallenge - fil

 
 
Gäller att välja rätt fil när man är ute och kör :) 
 
 

Skyltar från kyrkan

Idag var vi i kyrkan på dopkalas. Kyrkan bjöd in alla som hade döpts under 2018 på kalas. Alla barn fick varsitt smycke. 
 
I kyrkan finns det ju förstås lite skyltar. Psalmerna vi sjöng. 
 
Alla fick gå fram och tända ljus.
 
Det tyckte Charles var mysigt. 
 
Kyrkan var pyntad med ballonger och banderoller. Och jag tror aldrig förr det varit så många barn i kyrkan. 
 
Idag var det ingen kollekt men annars kan man swisha nu för tiden. Praktiskt. 
 
Lilla Oliver med morbror <3 
 
Så här roligt var det med fika i prästgården :) 
 
Varje söndag visar vi lite skyltar tack vare att BP håller i skyltsöndagen

Gems weekly photochallenge - bok

Veckans ord hos Sanna är bok. Just nu läser jag ingen bok. Brukar mest läsa när jag har semester. Läser jag på kvällarna så blir jag så "inne" i boken och vill bara fortsätta läsa så då kan jag inte somna. Så på kvällarna löser jag sudoku tills ögonen går i kors. 
 
Lisa Bjärbo är barnboksförfattare och bor i Gnesta. Hon har också skrivit jättebra vegetariska kokböcker. När hon flyttade till Gnesta dröjde det inte länge förrän Bokskåpet kom upp i hennes trädgård. 
 
 
 
 
Vet att jag visat det här bokskåpet för några år sen, men det är så bra så det får vara med igen. En strålande idé av Lisa. Och det funkar! Vi ställde dit en hel del böcker när vi flyttade. Idag tog jag med mig Dan Browns I cirkelns mitt. Så nu får jag väl se till att ta mig lite tid att läsa på dagtid. 
 
Gå gärna in hos Sanna och kolla på de andras bidrag. Klicka på bilden:
 

Skyltsöndag hemifrån

Denna vecka tänkte jag att ni skulle få se hur vi har "skyltat" hemma på väggarna. Nu har vi ju bott här i snart ett år. Vi satte upp en del tavlor direkt och andra väntade vi nåt halvår med. 
 
I köket sitter Matisse-tavlan, precis som i gamla huset. 
 
I sovrummet har vi en fotovägg ovanaför sängen. Bröllopsbilden var ju några år sen... 
 
Min man har två tavlor från sitt föräldrahem på sitt kontor. Den vänstra är ett porträtt av hans mamma när hon var ung, målat av en vän till Svartenbrandt. 
 
Ovanför sitt skrivbord har han en tavla som vi beställt från ett av mina foton, en bild från Titicacasjön. Provade att beställa på aluminumplåt och det tyckte vi blev bra. 
 
I vardagasrummet har vi också beställt tavlor av mina foton. En riktigt stor canvastavla ovanför soffan, från Machu Picchu. Kanske lite knäppt att ha sig själva på väggen, men vi båda gillar denna bild mycket. Sen längre till höger på väggen har vi hängt upp massa småfoton. 
 
Där har jag bara valt svartvita foton och endast djur och natur. Blir ju massa speglingar och så när man fotar tavor men här kommer några av bilderna från fotoväggen:
 
 
 
 
 
 
 
Längre fram ska jag sätta upp lite Gnesta-tavlor målade av Arne Isseus på mitt kontor. Och kanske någon i hallen också. Och när vår gamla släktklocka försvinner till sonens nya lägenhet ska vi göra ännu en fotovägg där den står nu. Då blir det färgbilder och framför allt på barn och barnbarn. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Gems weekly photochallenge - värme

Dags för ett nytt tema i Sannas fotoutmaning. Denna vecka är det värme. Tankarna går snabbt till sol och bad och härliga stränder utomlands. Men det som ger mig mest värme inombords är min familj! Som här får representeras av de två minsta.
 
 
 
 

Skyltar, bättre sent än aldrig

Skulle lägga upp lite skyltar i söndags, men hittade ingen inspiration. Sen såg jag att fototriss har djur som tema denna vecka. Började kolla runt lite bland alla mina djurbilder. Djur och natur är ju det jag helst fotar. Gärna under våra resor i andra länder. Då hittade jag en del djur-skyltar. Så denna vecka blir det enbart skyltar som på något sätt har med djur att göra:
 
40 grader i skuggan i Australien. Men man kunde inte bara slänga sig i havet... 
 
I Kanada varnade de för pumor lite här och var. Vi såg aldrig någon.
 
Men björn såg vi ju. Två gånger... Lika skakig båda gångerna trots att vi satt i bilen just då. Tio incidenter per dag mellan björn och människa sker i Rocky Mountain.  Vi hörde om en liten flicka som blev biten medan vi var där. 
 
Det var lika mycket problem med vargarna. Framför allt i närheten av campingar då männiksorna ofta lämnar matrester, då kommer vargarna och så sker incidenter och de måste sen stänga ner campingarna eller skjuta vargarna... Alla papperskorgar i hela nationalparken inklusive städerna där, var såna så du behövde två händer för att öppna. Allt för att inte djuren skulle lockas till matrester. 
 
I södra Kanada, nere i Badlands, där var det andra otäckingar de varnade för. Är totalt livrädd för ormar. Såg bara en död som tur va. Riktigt stor var den... 
 
Bra skylt! 
 
Det bästa museum jag varit på! Helt fantastiskt att se alla fossiler och skelett från olika dinosaurier.  Och utanför vandrar man omkring på kullar och berg av fossiler där djuren levde för 65 miljoner år sen. Om ni kommer till Kanada är detta område och museum ett måste, ligger i Drumheller. 
 
Även här fick man akta sig för lite mer otrevliga djur när man vandrade omkring... 
 
Tyvärr dog Lonesome George några år innan vi kom till Galapagosöarna. Han var den äldsta och mest kända sköldpaddan. Men vi såg många andra. Ett minne för livet.
 
På Galapagos fanns det hur många sjölejon som helst och restaurnagerna gjorde iordning särskilda altaner där de kunde ligga och sola och vila. 
 
Övergångsställe för leguaner! Och bilarna stannade! Även detta på Galapagos. 
 
Leguaner fanns även på Costa Rica. Där fanns även apor, sengångare mm. Ett fantastiskt djurliv. 
 
Här är en del av djuren man kan se i Corcovado National Park i Costa Rica. Spåren längst upp till vänster är från jaguar och sen puma. Spåren högst upp till höger är från tapir. Och en sån rackare såg vi. Väldigt stor! Under denna vandring såg vi även ormar... ödlor, pilgiftsgrodor, massa olika fåglar, apor, näsbjörnar, krokodiler. Vill ni besöka denna park åker ni till Puerto Jimenez i södra Costa Rica. Man kan åka dit med buss eller flyg, vi valde flyg. Ett 12-sitsigt litet plan där man satt direkt bakom piloten. Jättehäftig upplevelse i sig. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Gemsweeklyphotochallenge

Sanna kör vidare med gemsweeklyphotochallenge, ett nytt tema varje vecka. Hakade på lite då och då förra året. Just det här med tema tycker jag är väldigt roligt så hakar på de veckor jag hinner. Förra veckan var temat tankar och denna vecka är temat kristall. Kör båda i samma inlägg eftersom jag inte hann förra veckan. 
 
Jag dricker gärna och ofta bubblor! Prossecco, cava, champagne. Och helst vill jag dricka det i våra ärvda kristallglas. Då smakar bubblorna som godast. Och sen får det ju gärna vara som Churchill sa: Champagne ska vara torr, kall och gratis. Tyvärr brukar bara de två första stämma :) 
 
I fredags var vi på minnesstund. Istället för kyrkan hade familjen valt att alla samlades nere vid bryggan vid sjön. De tände en stor eld som skjutsades ut en bit på isen. Och sen tände alla ljuslyktor och skickade upp på himlen. Det var en fin stund. Men som alltid när någon går bort alldeles för tidigt kommer det många tankar... Som i så många andra fall var det cancer här också. Cancer ger mig väldigt jobbiga tankar och jag klarar inte att se Cancergalan som gick förra veckan. 
På lördagen nåddes vi av ännu ett dödsbud. En av våra grannar från när vi bodde i villan hade bara trillat ihop på jobbet. Inte varit sjuk innan och inga förvarningar alls. Borta, från ena sekunden till den andra. Endast 48 år. Ännu fler tankar... Ta vara på livet! Här och nu! 
 
Klicka på bilden om du vill se fler tolkningar.
 

Mias Mix

En mix av livets fröjder helt enkelt.

RSS 2.0