GemsWeeklyPhotoChallenge - Röd

Röd tillhör inte min favoritfärg. Däremot skulle jag kunna välja nästan vilket foto som helst på min man, han har nästan alltid rött på sig :) Den röda tråden idag, förutom att det är just rött, får bli Sydamerika:
 
 
Lite svårt att se men ett par röda pilgiftsgrodor. Båda första bilderna från Costa Rica.
 
I Costa Rica fanns också mycket vilda aror.
 
Krabba...
 
och fregattfågel från Galapagosöarna.
 
Visserligen mörkrött/vinrött, men ändå rött. Buffon i Italaiens mål under fotbolls-VM i Brasilien.
 
Italienska fansen var också ganska röda :)
 
Även i Peru gillar man rött :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

GemsWeeklyPhotoChallenge - Himmel

Tänkte haka på Sannas veckoutmaning där det gäller att tolka ett nytt ord varje vecka med en eller flera bilder. Veckans ord är himmel. Och vilken tur att man får ha flera bilder. Satt och bläddrade i arkivet och det går ju liksom inte att välja :)
 
Gillar när något bryter av den klarblåa himlen och skapar en kontrast. Fotat i Sörmland.
 
En bild från Bagdastein i Österrike. Gillar också när man är på höga höjder så man är ända uppe bland molnen. Oavsett om det är vackert väder...
 
...eller så grått så man knappt kan urskilja vulkanens rök mot molnen. Från Costa Rica.
 
Solnedgångar är de flesta svaga för, så även jag. Här på Galapagosöarna, ett sjölejon lapar i sig det sista av dagens solstrålar.
 
Och här med alla segelbåtsmastar i förgrunden nere på Franska Rivieran.
 
Här får man se den vackra himlen både uppe och nere... Floden Liffey i Dublin.
 
En himmel full av små bomullstussar, tillbaka i Sörmland.
 
Sugen på att vara med eller att se hur andra har tolkat veckans tema, klicka på bilden nedan!

 

Tacksamhet

Dags att haka på Evas tacksamhetsutmaning igen. Det var länge sen nu. Även om det är jobbigt finns det alltid mycket att vara tacksam över.
 
Tacksam för all härlig snö och vackra vinterlandskapet. Nu töar det tyvärr för fullt...
Tacksam att orienteringsklubben alltid är snabba på att spåra skidspår.
Tacksam att min onda höft, knä och handled ändå pallar med lite skidåkning.
Tacksam att jag lagat massa mat tidigare och har matlådor i frysen, så skönt att ta fram.
Tacksam för familj, vänner, bloggvänner!
Tacksam att jag har en bra bil.
Tacksam för bra service hos Sector Alarm.
Tacksam att jag fått sömnmedel och kan börja sova lite bättre igen.
Sitter just nu och tittar på cancergalan och är tacksam att båda mina föräldrar har överlevt sin cancer. Också tacksam att så många skänker pengar så att forskningen går framåt. Förra året klarade jag inte av att titta, då var det för nära inpå min systers bortgång. Nu går det bättre men visst är det jobbigt... Känner ju även andra som går igenom jobbiga behandlingar.
 
Imorgon kommer ett annat program på TV som jag inte tänker missa. Då börjar årets säsong av Bygglov och i år är det våra grannars dotter som är inredare/designer i programmet. När barnen var små var hon och hennes syster tonåringar och de perfekta barnvakterna åt våra ungar. Hennes egna företag heter Maria Kingsley Desígn

 
 
 

Härliga vinter!

Ännu en vecka har gått. Inte så tätt mellan inläggen. Och det har inte blivit mycket fotat. Har inte haft kameran framme över huvud taget men lite mobilbilder har det i alla fall blivit.
 
Nyår var vi hos goda vänner och åt massa god mat. Vi beställde catering från Pelles Lusthus i Nyköping och det var riktigt gott! Och så drack vi massa god champagne! Värdinnan fick en lika fin lykta som Kolonilotta!
 
Helt fantastiskt med all härlig snö som har kommit!
 
Julen är undanstädad och jag dukade lite mer vårligt när familjen kom på middag.
 
Charles myser hos gammelmormor.
 
 
Självklart har det blivit många härliga turer med hästen i snön. Så otroligt vackert ute nu. Men det har redan börjat töa lite. Igår morse var det 22 minus ute och 13 grader i vardagsrummet på morgonen. Tur att man har en braskamin att elda i.
 
 
 
 
 
 
 

Gott Nytt År!

 Ännu ett år har gått. Året har varit precis som livet är, upp och ner. Kanske mestadels ner. Men mitt i all bedrövelse har vi haft många fantastiska saker att glädjas över. Som att vårt första barnbarn föddes på Skottdagen! Det är precis så underbart som alla alltid sagt!
Också otroligt glädjande att dottern och hennes sambo förlovade sig i somras och nu planerar bröllop!
Vi hade en helt underbar resa till Kanada med vandringar i Rocky Mountain, upplevelser på låglandet och i Calgary. Och även där ett bröllop!
Nu håller jag tummar och tår att 2017 blir ett bra år för oss och för alla er! Det är vi alla värda tycker jag!
Ett riktigt Gott Nytt År till er!!!
 
 
 
 
Är egentligen emot fyrverkerier. Inte bra för varken djuren eller miljön. Men visst är det vackert. De här bilderna är fotade från vår balkong i Zell am See mitt i sommaren.
Det vackraste och mest storslagna fyrverkeri jag någonsin sett var när vi firade nyår i Australien! Tre pråmar ute i havet som skickade iväg fyrverkerier konstant under ca en halvtimme - timme. Dessutom är det förbjudet att vara onykter/dricka alkohol på allmänna platser i Australien så alla tusentals folk var mer eller mindre nyktra och det var en fantastisk folkfest.
 
 

Julen

Den här julen glömmer vi helst. Har inte varit något vidare men det kommer nya jular. Och även om det inte har varit bra finns det ju alltid några ljuspunkter. Och denna guldklimp tillhör ju absolut ljuspunkterna!
 
 
 
Inte lätt att veta hur man öppnar paket, men snöret smakar gott!
 
 
 
Tur att jag har honom att mysa med!
 
 
 
 
 

Ett litet rött paket

Kom ett kuvert i brevkådan. Inte vilket kuvert som helst utan en liten present i. Från fina bloggvännen Anni på bloggen Vardagsnjutnin - Med ögon känsliga för blått. Tusen tack Anni!!! Blev så glad.
 
En jättefin berlock i glas som Anni har tillverkat själv.
 
Glad och tacksam för den fina gåvan! Glad och tacksam för alla er bloggvänner! Glad och tacksam för alla vänner och familj!
 
PS.. Det var många som inte hittade pusselbiten som fattades. Kolla på locket på glasburken nere till vänster, den stora burken bredvid hans randiga ärm.

Ännu en helg och ett par skyltar

I fredags fyllde pappa år. När vi var i Kanada hittade vi ett par vantar och både jag och min man kände på en gång att de där kommer min pappa bara att älska. Så vi köpte dem och sparade tills nu. Och mycket riktigt blev han hur glad som helst!
 
Idag gick jag och två vänner ut och gick en morgonpromenad. Sen avslutade vi på Gustafsvik Levande Ljus och Café. Åt en jättegod frukost.
 
Och shoppade lite i ljusboden.
 
Idag har jag bakat ostpastejer. Det viktigaste för mig på julbordet. Recept hittar ni här.
 
Så slänger jag in två skyltar också för det var hur länge sen som helst.
Den här var lite kul tycker jag :)
 
Även den här tyckte jag var fyndig. Hittade den på Pressbyrån.
 
 
 
 
 

Lite livstecken

Blir ju inte så mycket bloggande nu men tänkte i alla fall lämna lite livstecken ifrån mig. Sonen mår fortfarande väldigt dåligt men för hans skull fortsätter vi att vårda honom hemma. Två gånnger denna vecka har sköterskor och läkare varit på hembesök. Fantastiskt att det fungerar! Idag börjar han med en ny medicin, så får vi se hur det fungerar.
Jag har slutat jobba helt, min man ställer in hälften av sina resor/besök. All tid läggs på sonen samtidigt som vi turas om att komma ut och få frisk luft, träffa lite vänner mm. Sånt måste vi ta tid till för att orka.
 
Så en dag följde dottern och Charles med ut till stallet. 9 månader och första ridturen. Det ska börjas i tid!
 
Minishettisen Punch tyckte det var väldigt spännande!
 
Frågan är hur roligt Charles tyckte det var?? Hans pappa blir ju bara jätteglad om han inte gillar hästar utan vill spela fotboll!

Hunnit med en julkonsert ihop med en väninna. Väldigt vackert och fint men känslomässigt jobbigt eftersom det var första gången i just den kyrkan sedan min systers begravning.
 
Lägga pussel är bra terapi. Lånade detta av en vän. Visste innan att det fattades en bit. Kan ni se var??
 
Sonen har alltid älskat kladdkaka. Nu var det första gången jag bakade det sedan den nya ugnen. Blev kanske lite väl kladdig... men väldigt god!
 
Ridturer i solskenet är balsam för själen!
 
En snölykta har vi gjort och nu har den hunnit rasa!
 
Bakat pepperkakor har vi också gjort.
 
Så mellan allt vårdande, gråtande, oron mm försöker vi leva på så gott vi kan. Inte lätt men nödvändigt. Den här julen blir inte som andra jular, men det känns precis som det kvittar. Det kommer nya jular. Det enda som betyder något är att sonen blir frisk!
Hoppas ni andra har det bra och inte stressar ihjäl er inför julen! Kram
 

Halvsuddig pepparkaksgubbe

Förra veckan var jag barnvakt två dagar åt lilla Charles. Han är 9 månader nu, har börjat resa sig och gå längs möbler. Man får passa hela tiden!
Hittade en papperkaksdräkt på Ica Maxi och köpte den till honom, tog på den och en tomteluva för att ta lite fina bilder. Men jag hann ju knappt lägga mig ner på golvet förrän han kröp fram till mig så det var inte det lättaste.
 
 
Vad har mormor satt på mig egentligen??
 
Bäst jag flirtar lite så jag slipper luvan!
 
För nu tänker jag inte vara med på det här längre!!
 
Många halvsuddiga bilder men för mig spelar det inte så stor roll, han är ju ändå världens sötaste pepparkaksgubbe! Ska man ta fina porträtt behöver man vara minst en till kan jag konstatera.
 
 

När livet bara rasar...

Det var ett tag sen nu. Har inte funnits någon ork att blogga. För tre veckor sedan åkte sonen in på sjukhus. Sen har han åkt fram och tillbaka några gånger. Varit inlagd, kommit hem, inlagd igen osv. Har ägnat all min tid och ork åt honom. Åkt till sjukhuset och suttit vid hans sida, vårdat honom hemma. Möten med läkare, telefonsamtal flera gånger per dag med läkare och sköterskor. Telefonsamtal med alla oroliga i familjen och vänner. Massor av sms. Är glad och tacksam för alla som bryr sig. Även ni bloggvänner! Flera av er har mailat eller sms:at, tusen tack att ni bryr er! Och ursäkta att jag inte alltid orkar svara.
Så många känslor som kommer och går, sorg, oro, ilska... Vissa dagar har jag knappt klarat att köra från sjukhuset för jag gråtit så mycket. En dag var jag så arg för jag kunde inte accepetera läkarnas diagnos. Ringde massa olika läkare och specialister för att dubbelkolla. Nästa dag började allt sjunka in... Just nu är han hemma. Kom hem igår kväll igen. Så länge han klarar att äta och dricka och tar sina mediciner kan han vara hemma. Vi håller tummarna att han blir lite piggare snart!
Första året någonsin jag inte var klar med adventspyntet till första advent. Allt känns liksom som det kvittar. Samtidigt måste vi orka leva och göra saker för att orka peppa honom och varandra. Jag har i alla fall druckit lite god alkoholfri glögg nu på kvällen. En sort med äppelsmak och en med blåbär/inngefära. Båda var riktigt goda. Dottern var här med lussekatter till lillebror.
Hoppas ni andra har haft en riktigt skön första advent! Mysigt med den lilla snön som kom imorse. Ska försöka orka blogga lite då och då för jag har saknat er alla!
 
 

Spöklikt

Hos tisdagstema är det spöklikt som gäller denna vecka. Passar ju bra när det är grått, mulet och dessutom Halloween. Sprang omkring många små utklädda varelser på byn igår.
 
I vårt hus där jag växte upp spökade det. Man hörde steg i trappan fast ingen var hemma. Det var en man som hade hängt sig där, strax innan vi flyttade in. Och när vi tre systrar hittade ett rep några år senare knöt vi det mellan ett par träd i trädgården och gick på lina... tills mamma berättade att det var just det repet han hade hängt sig med. T.o.m. öglan var kvar...
Senare i livet när jag träffade min man och vi bodde en period i hans föräldrars hus ute på landet medan de bodde utomlands, då spökade det ännu mer där. Man kunde både känna och höra att det var någon i huset. Diskhon fylldes med vatten av sig själv och andra konstiga saker.
På Södertuna Slott där jag jobbade i många år spökade det mest av alla ställen. En spegel som knackade, knivar som lyfte från tallrikarna, ljus som släcktes av sig själva. Och så rum 82, där själva spöket bor, många många gäster har känt som ett kallt drag från garderobsdörren och genom rummet. Vuxna män som inte ens vetat att det spökat har städerskorna hittat ute i korridoren på morgonen för de har inte kunnat vara kvar i rummet. En gång efter en personalfest la vi oss fem tjejer i rummet och väntade på spöket. Nej det kom inte då. Kanske fnittrade vi lite för mycket.
På Yxtaholms Slott däremot såg jag spöket när jag var ute i Smedjan och dukade upp till en vinprovning. En gammal dam med grått huckle som kröp fram under bordet och gick genom rummet. Kändes inte det minsta obehagligt faktiskt.
 
Förutom spökena som delar skog med mig när jag rider, så träffar jag sällan spöken nu för tiden.
 
Däremot tycker jag det kan vara lite läskigt när man är ute i skogen och ser något som man tror är något annat... Som i Kanada när vi gick och tittade efter björn hela tiden och så ser man en stor svart skugga längre fram och man inbillar sig att det är en björn eller någat annat stort monster...
 
Den här var också lite läskig på långt håll...
 
Den lilla flickan springer för att komma ifrån dinosarien...
 
Medan min man inte verkar bry sig ett dugg om att den snart tar en tugga av hans huvud...
 
 

Helg i stan och tacksamhet

Åter måndag och dags för tacksamhetslistan för föregående vecka. Det får bli ett kombinerat inlägg med lite bilder från helgen, veckan och lite skyltar förstås!
 
Tacksam för en jobba-hemma-vecka med tid att komma ikapp och tid för annat än jobb. Den där stora tvätthögen är nästan borta och halva strykhögen också, så skönt!
 
Tacksam för att det gick bra att åka tåg med lilla Charles. Ja han skötte sig exemplariskt hela dagen, precis som han brukar! Hans mamma var uppe i Stockholm och provade bröllopsklänningar så då fick han åka med mormor på utflykt.
 
Tacksam för en trevlig lunchdate med Susanne på Kolonilotta! Tusen tack kära du!!
 
Tacksam att inget har hänt den andra ponnyn i stallet. Hon rymmer lite då och då när vi är ute och rider och kommer galopperande i skogen. Hon ser så lycklig ut när hon hittar oss och sen skrittar hon snällt bakom oss hela vägen tillbaka till stallet.
 
Tacksam för en härlig helg med min man i Stockholm!
Tid att strosa runt i Gamla Stan.
 
Hittade små mysiga butiker :)
 
Tacksam för det underbara vädret Stockholm bjöd på!
 
Vi fick båda våra favoritdrycker!
 
Oscarsteatern firade 110 år och firade med revy! En rolig och bra föreställning, härlig underhållning helt enkelt, men vi konstaterade att vi brukar skratta mer på den lokala revyn hemma.
 
En skylt som visar vilka som var med. Tyvärr var Sanna Nielsen sjuk men hennes ersättare Ellen Lindström var fantastiskt duktig.
 
Tacksam för en fantastiskt god middag på Agaton i Gamla Stan. Gott vin, fantastisk mat och det bästa sällskapet!
 
Ett vackert Stockholm!
 
En liten skylt/lapp som välkomnar oss på hotellet! Och lite god choklad! Sov fantastiskt bra, bättre än jag gjort på många månader trots att jag brukar sova dåligt borta. Njöt av en god hotell-frukost och en morgonpromenad i Stockholm.
 
Sedan var jag ganska tacksam att få komma hem till lugnet och ut i skogen med hästen. Det är alltid extra skönt efter att ha varit i stan :)
 
Också tacksam över min nya telefon och kameran i den. Enbart mobilbilder idag, så skönt att inte behöva släpa på kameran!
 
 
 
 
 
 
 

Gnestas stjärnbagare

Har ni sett Hela Sverige bakar? Jag brukar väldigt sällan se matlagnings- eller bakprogram. Står hellre i köket och bakar själv istället för att sitta och kolla på TV:n. Men i år är ju Ida från Gnesta med så nu tittar jag på de avsnitt jag hinner. Har träffat Ida några gånger på olika företagsevent men kan inte påstå att jag känner henne. Men självklart hejar jag på henne och igår blev det hon som blev veckans stjärnbagare! Grattis Ida!
Bilden är från Idas facebooksida Baka min söta, bara klicka på texten så kommer du dit!

Tacksam och mysigt

Även denna vecka kommer tacksamhetsinlägget på tisdagen istället för måndagen. En sammanfattning av föregående veckas guldkorn:
 
Långkalsonger
Regnjacka
Vetekuddar
Goda lagrade ostar
En medveten kram av Charles då han la armarna om mig och gav mig en riktig kram när jag lutade mig fram mot honom och dottern för att säga hej då.
Rattvärme
Att öl- och vinprovnngen gick bra
Avslappningsmassage
Två trevliga HLR-utbildningar
Nya bokningar
Promenad med vän
Kunna promenera helt ensam i mörkret utan att behöva vara rädd
Champagne
Att taket klarade sig när champagnekorken flög av, rätt upp i taket, ner på kristallglaset, splitter och vin i halva köket... En sommelier borde kanske veta att man inte lämnar en champagneflaska efter att man tagit bort grimman... (grannen ringde på dörren och vi gick över dit en stund)
 
Hos tisdagstema är det mysig som gäller. Kan inte tänka mig något mysigare just nu. Höstmys när det är som bäst!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mias Mix

En mix av livets fröjder helt enkelt.

RSS 2.0