När livet bara rasar...

Det var ett tag sen nu. Har inte funnits någon ork att blogga. För tre veckor sedan åkte sonen in på sjukhus. Sen har han åkt fram och tillbaka några gånger. Varit inlagd, kommit hem, inlagd igen osv. Har ägnat all min tid och ork åt honom. Åkt till sjukhuset och suttit vid hans sida, vårdat honom hemma. Möten med läkare, telefonsamtal flera gånger per dag med läkare och sköterskor. Telefonsamtal med alla oroliga i familjen och vänner. Massor av sms. Är glad och tacksam för alla som bryr sig. Även ni bloggvänner! Flera av er har mailat eller sms:at, tusen tack att ni bryr er! Och ursäkta att jag inte alltid orkar svara.
Så många känslor som kommer och går, sorg, oro, ilska... Vissa dagar har jag knappt klarat att köra från sjukhuset för jag gråtit så mycket. En dag var jag så arg för jag kunde inte accepetera läkarnas diagnos. Ringde massa olika läkare och specialister för att dubbelkolla. Nästa dag började allt sjunka in... Just nu är han hemma. Kom hem igår kväll igen. Så länge han klarar att äta och dricka och tar sina mediciner kan han vara hemma. Vi håller tummarna att han blir lite piggare snart!
Första året någonsin jag inte var klar med adventspyntet till första advent. Allt känns liksom som det kvittar. Samtidigt måste vi orka leva och göra saker för att orka peppa honom och varandra. Jag har i alla fall druckit lite god alkoholfri glögg nu på kvällen. En sort med äppelsmak och en med blåbär/inngefära. Båda var riktigt goda. Dottern var här med lussekatter till lillebror.
Hoppas ni andra har haft en riktigt skön första advent! Mysigt med den lilla snön som kom imorse. Ska försöka orka blogga lite då och då för jag har saknat er alla!
 
 
1 BP:

skriven

Jamen Mia!!! Blir så otroligt ledsen när jag läser ditt inlägg, samtidigt blir jag så oerhört "glad" över ett livstecken från dig. Mejlade ju också till dig. Förväntade mig inget svar kan jag säga. I din situation gäller det att prioritera och överleva - inget annat. Så är det bara.

Men vad har hänt med sonen? Är det förhatliga Mr C? Om ja, så är det fruktansvärt. Om nej, så är det ju lika (eller nästan lika) hemskt det också.

Strunt i allt pyssel! Koncentrera dig på det som är VIKTIGT - å det är då verkligen inte julpyssel just nu...

Du får en varm och hård kram från mig. Hoppas den gör dig lite styrka iaf...

2 BP:

skriven

Me again: Förlåt - glömde ju ge dig en lång, hård och extra varm styrkekram. Här kommer den. Hoppas n hjälper en aning och ger dig styrkandu behöver...

3 Eva Trillian:

skriven

Stor, varm, omtänksam KRAM

4 cissi:

skriven

Hej Mia!
Jag har tänkt så mycket på dej och blev så glad för ett livstecken! Jag förstår att du inte orkar med så mycket och allt fokus ligger på din son.
Min närstående mår fortfarande jättedåligt och är kvar på sjukhuset, men jag har valt att inte skriva något mer om det på bloggen.
Många styrkekramar!

5 Anni:

skriven

Du må tro att jag tänkt mycket på dig sedan du berättade, men du ska inte be om ursäkt för att du inte hinner eller orkar svara! Du behöver din ork till att hålla dig över vattenytan. Trots allt förskräckligt med diagnos, ilska och sorg känner jag aningens hopp i att sonen fått hjälp med medicinering och kan vara hemma igen. Håller tummarna hårt för att det fungerar och att du kan slappna av och få lite sömn. Just det här året är adventstiden den längsta den kan bli, så det där med pynt, glögg och tända ljus är det då ingen brådska med. Samtidigt som det är viktigt med rutiner och traditioner i kaosartade tider (kanske framför allt för sonen?) ska du ju också kunna njuta av det och inte känna det som något måste.
Varmaste kramarna <3

6 Kolonilotta:

skriven

Tänker på er och finns här om du behöver prata! ❤
Varmaste kramen!

7 Susjos:

skriven

Men oj, vad är det som har hänt!!! Låter fruktansvärt! Skickar kramar i mängd...ta en dag i taget ♥ ♥ ♥

8 FREEDOMtravel:

skriven

Oj, det låter hemskt jobbigt! Trevligt att se ett livstecken här, även om jag blir ledsen när jag läser. Berätta mer när/om du själv känner för det! Hoppas att det finns nära och kära runt om och att ni orkar stötta varandra! Stor kram

9 Anne-Mari:

skriven

Uff, så leit å høyre om sjukdomen til sønnen din
Håpe han får god behandling og god prognose.

Sender deg ein god klem.

10 KajsaLisa:

skriven

När jag läser det här förstår jag att du varit försvunnen ett tag. Något värre än när ens egna barn drabbas av något finns nog inte. Jag hoppas det slutar bra, vad det nu än är.

11 Gemsofmylife%2520:

skriven

Stor kram till dig finaste Mia !!!
Tänker på dig och du vet vart jag finns om du vill prata
Kram

12 milla:

skriven

Styrkekramar

13 Tua:

skriven

Styrkekram till dig & dina ❤️

14 Marina:

skriven

Jag vet att det troligen är en klen tröst, men en stor kram kommer härifrån också! Och du, advent och jul kommer att hända oavsett hur mycket eller lite pyntat det är!

15 Nett:

skriven

Men då, förstår att du inte har bloggat och jag förstår att du måste vara orolig och fylld av tankar. Vet nu inte vad diagnosen är, men förstår att det är allvarligt. Skickar styrkekram

16 Biggeros:

skriven

Men, usch så jobbigt för dig. Jag har inte bloggat pga sjukdom. Då jag även inte har gått in på andras bloggar.Så jobbigt att stå bredvid sitt barn och känna sig så frustrerad och hjälplös. Jag hoppas att din son kryar på sig snart.Skickar en massa styrkekramar

17 Annette:

skriven

Men, så fruktansvärt det låter. Jag blir så ledsen för er skull. Hoppas, hoppas att det som er son drabbats av är under kontroll nu. Det är fruktansvärt när ens barn eller andra närstående blir sjuka. Jag tycker att ni borde ha drabbats så det räcker för hela livet, men det fungerar väl inte så. Tänker på dig och håller tummarna för att det ordnar sig. Kramar!

18 Freja:

skriven

Jag skickar massor av värme och styrka till dig!

19 Anita MAlta:

skriven

Mina tankar finns hos dig Mia. Kram, värme och massor av styrka ❤️ Det kommer att bli bra...

20 Ama de casa:

skriven

Men så tråkigt att höra... Så jobbigt för dig och de dina!

Största KRAMEN!

21 Jessica Högberg:

skriven

Men fy så jobbigt! Skickar stooor styrkekram!

22 Paula:

skriven

Från högt till lågt, från glädje till sorg, steget är minsann inte långt. Den underbara ungen, det är hos honom du får tanka energi och livsglädje som du sedan kan vidarebefordra till sonen. Det är så jag känner det...Och självklart hoppas jag innerligt att det snart vänder och att bitarna ramlar på plats så att han orkar ta tag i livet och känna glädje igen.
Jag har själv också väldigt jobbigt med en familjemedlem, men ämnet är sådant att jag valt att inte skriva om det. Men tro inte annat än att jag vet hur det känns att leva med en ständig oro...
Jag skickar också varmaste kramar till dig fina Mia

23 Helen:

skriven

Men det låter helt fruktansvärt! Att något hemskt händer ens barn måste vara det värsta som kan hända. Massa styrkekramar från mig med.

24 Annette:

skriven

Hoppas att det stabiliserat sig hos er och att sonen mår mycket bättre. Kram ♥

Kommentera här: