Utflykt vid Titicacasjön
Vår 5-dagarsutflykt är över och vi kan pusta ut lite i Cusco, Peru. Så många fantastiska upplevelser och minnen. Väldigt mycket som inte har fungerat som vanligt. Man köper en sak av resebyrån och får någonting annat, men det har varit bra i alla fall, det mesta åtminstone.
Vi åkte buss från La Paz till Copacabana vid Titicacasjön. På ett ställe fick vi lov att åka över sjön. Passagerarna i små gungande båtar och bussarna på pråmar.


Inkariket varade i ca 300 år. Från 1200-talet till 1500-talet då Spanien kom och erövrade Sydamerika. Då inkafolket bara hade pilbågar och sina muskler vann spanjorerna kriget ganska enkelt eftersom de hade eldvapen. Inkariket bestod av stora delar av Sydamerika, norra Argentina, västra Brasilien, södra Ecuador, södra Colombia och nästan hela Bolivia och Peru. Inkarikets huvudstad och viktigaste plats var just Cusco där vi befinner oss nu.
På Solön bodde vi i ett helt oisolerat hus på 4000 möh och det var minusgrader på natten. Behöver knappast tala om att vi frös.









Efter lunch åkte vi buss från Copacabana i Bolivia till Puno i Peru. Tog ca 4 timmar. Där skulle nästa engelsktalande guide vänta på oss, men där var det fullständigt kaos. Ingen kunde engelska. Vi blev visade till en annan resebyrå och fick lov att byta ut våra bussbiljetter som vi skulle fortsätta till Cusco med. Så helt plötsligt skulle vi åka med ett annat bolag. En spansk dam som försökte samla ihop alla var superstressad och när vi frågade efter toan och gick dit så försvann hon med hela gruppen. Jörgen, jag och en annan tjej fick springa och leta efter dem. In i en minibuss och ner till hamnen. Där tog vi båt ut till Floating Islands. På Peru-sidan är det mycket mer vass i Titicacasjön. Och av vassen bygger inkafolket flytande vass-öar. Först binder de ihop ett torvliknande material som grund. Sen lägger de på vass, växelvis åt ena hållet och andra hållet. De fortsätter lägga på vass så öarna blir ca en meter höga. Slutligen sätter de på en stor sten i ett rep som ankare. Ankaret är viktigt för annars flyter de iväg alldeles för långt. Det har hänt att en familj flutit iväg till den bolivianska sidan när det har blåst riktigt mycket. Vi besökte två olika öar och familjerna guidade oss och berättade om sina liv. Sen ville de förstås att vi skulle köpa deras handarbeten. Vi köpte både en duk och soffkuddsfodral.
På en ö fanns det skola för barnen. De hade alla sitt eget utkikstorn och eget kök. De ställde alltid dit en stor platt sten under köket så inte vassen börjar brinna.







skriven
Oj vilken resa ni är på, och tack för att du låter oss "följa med"! Så spännande att läsa om era alla strapatser och äventyr. Önskar er en fortsatt intressant resa och att allt går väl!
Kram Eva