Spontanbesök

När vi åkte hem från Österrike svängde vi av Autobahn vid Hannover och styrde kosan mor Fuhrberg. Där jobbade jag som au-pair 86/87. Flera gånger under årens lopp har vi passerat skylten men aldrig svängt av. Nu var det dags. Det var lite trist att det fullkomligen spöregnade. Hade tänkt promenera omkring i den lilla byn en stund men så blev det inte. Istället körde vi direkt till deras hus/stall.
Kände igen mig direkt trots att det nästan är 30 år sen jag var där. Stall och hus sitter ihop så man öppnar bara en dörr och går emellan. Så var det mycket möss också, både i köket och mitt rum tog jag flera stycken.
Har inte haft någon som helst kontakt med familjen sen 87 och nu stod jag där och ringde på dörren. Visste ju inte ens om de bodde kvar. En främmande kvinna öppnade dörren och jag presenterade mig. Hon berättade att Jutta, mamman i huset, var i ridhuset. Vi földe med dit och på vägen stötte vi på Ischi, pappan i huset. Han blev jätteförvånad men glad. Tio minuter senare satt vi i köket och fikade och pratade. Jättekul! Vi blandade tyskan med lite engelska så att även min man skulle hänga med i samtalen. Han kan visserligen lite tyska men föredrar engelska.
Det visade sig att de hade separerat för några år sen och nu bodde Ischi med sin nya flickvän på nedervåningen och Jutta bodde med sin mya pojkvän på övervåningen. Lite udda kan jag tycka men det fungerar tydligen för dem. Hon som öppnade dörren till oss var syster med hans nya flickvän.
Sonen Johannes var 2-3 år när jag var där. Han var 31 nu och bodde några minuter därifrån. Vi åkte bort och hälsade på honom också. Pratade en liten stund och han berättar att han har en tysk kompis som är gift med en svensk tjej. Det visar sig vara en tjej i Gnesta, där jag bor. Johannes hade t.o.m. varit i Gnesta ett par gånger. Världen är bra liten!
 
1 Susanne :

skriven

Hej gumman!
Det där måste ju verkligen ha varit en omtumlande dag!
Så himla roligt att få träffa alla igen! Och tufft av dig att våga knacka på efter 30 år!:)
Nu får ni se till att det inte dröjer 30 år till innan ni ses igen!
Många kramar!! ♡
Susanne

2 BP:

skriven

Nej men - det är väl inte sant!!!!! Helt otroligt!
Maken och jag är också inne på att "walking Memory Lane" - det roligaste som finns faktiskt. Bra att se om man minns att hitta tillbaka till stället man var på för 20-30 år sedan. Å det lyckades du ju alldeles utmärkt med.

Nu gäller det bara att leta rätt på vem tjejen i Gnesta är;-)

Ett härligt inlägg Mia:-)

PS. Innan jag öppnade ditt inlägg pratade maken och jag om en "Memory Lane"-resa till Bremen, där han jobbade i slutet av 1970-talet för ett tyskt företag i två år. Samtidigt som jag var där på jobbets vägnar och intervjuade någon på ett företag som använde infraröda kameror inom flygplansbranschen. Å det var samma företag... Nej, jag är inte skrockfull, men ibland undrar jag;-)

3 cissi:

skriven

Tänk så många konstiga sammanträffanden man stöter på. Oddsen för att sonen i huset skulle göra ett besök i Gnesta kan ju inte vara särskilt höga.
Ha det bra!

4 Eva Trillian:

skriven

Tänk vad liten världen kan vara ändå :)
Kul att du knackade på - många hade låtit bli, och sedan ångrat sig!

5 Violen på Brandholmen:

skriven

Vilket härligt återseende! Kul att du kom dig för att söka upp dem efter så många år!

6 Marie i Skrifvarstugan:

skriven

Så trevligt att ni hade vägarna förbi och tid till att stanna till och återse gamla minnen. Trevligt initiativ. Kanske blir fler gånger.....

7 Freja:

skriven

Vilket kul möte!

8 KajsaLisa:

skriven

Gnesta är ju inte så stort, men världen är också rätt liten :)

9 Anita Malta:

skriven

Vilken fantastisk solskenshistoria !! Tänk att du tog dig dit efter alla dessa år och att de fanns kvar. Helt otroligt och så himla roligt. Ja, världen är allt bra liten men även Gnesta har sin plats på kartan ;-) Trevlig helg Mia !!

10 Caroline:

skriven

Ja sådan lösning har man inte hört talas om tidigare, men kul om det fungerar.
Va kul att du fick träffa dem :)
Kram

11 Anni:

skriven

Men det är ju helt fantastiskt! Tänk vad världen är liten! Vi bodde hos en fransyska i Bourgogne vars dotter bor söder om Stockholm, inte lika otroligt som ditt men close enough!

12 Marit Johansson:

skriven

Så himla roligt att åka tillbaka. Jag var i LA som au-pair när jag var ung, vore hur kul som helst att åka tillbaka!

Kommentera här: