Barnvakt och lite vårtecken

I fredags var jag barnvakt. Och det är jag mer än gärna. Min dotters mammaledighet börjar lida mot sitt slut. Och under ledigheten har hon sagt upp sig och fått ett nytt jobb. Fortfarande som sjukgymnast. Så i fredags var hon på sitt nya jobb för att få till inloggningar i datasystemet etc.
Charles och jag ritade och det visade sig att det var hans första teckning :) Den tog de med sig hem så jag glömde fota den. Men vi klädde ut oss också:
 
Lika glad och charnig som vanligt :)
 
I detta härliga vårväder är det ju lätt att hitta vårtecken. En del är ju roligare än andra.
Så här ser det ut varje gång jag borstar hästen nu. Inte så kul... men skönt för henne att bli av med sin tjocka päls.
 
Desto skönare med en ridtur i solskenet!
 
Ett annat vårtecken hittade jag utanför vårdcentralen när jag hade varit hos naprapaten. Fler och fler cyklar kommer ju ut så här års. Och när jag såg denna cykelsadel var jag bara tvungen att ta fram mobilen och fota.
Tyckte den var så färgglad och härlig! Och vet ju i alla fall en som gillar limegrönt och orange :)
 
Hoppas ni alla haft en skön helg i solen!
 
 
 
 
 
 

Orkar, orkar inte, orkar, orkar inte....

När man är mitt i något så kör man bara på utan att tänka. Sen när man börjar tänka märker man hur trött man är... Att leva under psykisk stress under flera månader (egentligen år) tar på krafterna. Tycker jag har klarat av det ganska bra eftersom jag hela tiden har försökt tänka på att ta hand om min familj. Har försökt vara stommen som ska hålla ihop allt.
Sista veckorna har sonen fått mer och mer permission. Det är jättebra! Men det betyder också 20 mils körande för mig varje dag. De dagar vi besöker honom på sjukhuset blir det "bara" 10 mil. Och jag gillar inte ens att köra bil, absolut inte på vintern... Tur att jag har en bra bil i alla fall. 
Körandet tar tid som ni förstår, plus den tiden jag lägger ner på att fixa till honom, hålla honom sällskap, ringa telefonsamtal, vara med på läkarmöten mm.
Så alla de där trevliga promenaderna med mina fina vänner har blivit av mer och mer sällan, från flera gånger i veckan till kanske en gång varannan vecka. Ridturerna likaså, hinner rida två gånger på en vecka kanske. Och då får jag naturligtvis dåligt samvete mot hästen...
Sover gör jag inte alls utan sömnmedel, och vill inte ta det varje natt utan bara när jag absolut måste sova. Hade ett jättelångt samtal med en fin bloggvän häromkvällen. Hon påminde mig om något jag redan vet men som är lätt att glömma bort: man måste ta hand om sig själv för att orka ta hand om andra. Och det stämmer så bra!! Om jag kör helt slut på mig kan jag ju inte hjälpa min familj alls. Har ju redan gått in i den berömda väggen en gång och känner av så fort det blir för mycket.
När man är så där totalt slut, kommer hem sent och inte orkar laga mat utan tar två knäckemackor till middag, det gör ju bara att man mår ännu sämre. När man inte orkar gå på den där promenaden, tvingar man sig ut får man ju istället ork och kraft!
Så nu ska jag ta tag i alla de där små små sakerna som jag försummat. Att göra mina övningar för handled, knä, nacke mm. Att använda tandtråd! Att koka ny ingefärsdryck när den tar slut eftersom man håller sig frisk när man tar en hutt varje dag. Att gå fler promenader. Att rida lite mer. Att baka mitt glutenfria fröknäcke varje vecka så jag kan äta det till frukost. Att ägna någon timme i veckan till foto och bildredigering eftersom jag vill lära mig mer och har betalat för Moderskeppet och Photoshop utan att ens börjat använda det. Att göra de där sakerna gör ju att jag mår bättre och får mer energi.
Många som är slutkörda vill mest krypa upp i soffan och vila. Jag blir bara mer trött och slut då. När jag tar tag i saker och betar av att-göra-listorna får jag ännu mer energi. Sen tackar jag inte nej till en kopp te på kvällen. 
Samtalet med bloggvännen gav energi! Ett möte med läkarna och kommunen igår gav ännu mer energi! Inom ett par veckor kommer sonen få både sjukresor och en person som kommer till honom 2 timmar per dag när han har permission, hjälper till att laga mat etc. Känns helt fantastiskt!! Så även om det blir ett par tuffa veckor till så vet jag att avlastningen kommer. Sen kan jag bara vara mamma och åka ut till hans lilla stuga och umgås, spela kort, plantera och göra andra saker :)
En annan sak som ger energi är att rensa! Att rensa och slänga bort/skänka sånt man inte behöver. Och eftersom vi ska flytta om ett år har jag börjat rensa lite undan för undan. Vi har köpt en bostadsrätt här i Gnesta. De ska börja bygga dem nu i mars om allt går som planerat. Och inflyttnig är andra kvartalet nästa år. Så vi kommer flytta från en stor villa på 200 kvadrat till en 4:a på 80 kvadrat! Ni förstår att vi behöver rensa! Dessutom har vi 100 kvadratmeter vind fullproppad med prylar. Den ska rensas sen i sommar när det är varmt.
 
Nedan ser ni vårt nya boende. Klicka på bilden för att se mer!
 
 

Lite uppdatering

Jaha nu var det ett tag sen igen. Trodde jag skulle komma igång lite med bloggandet men det blir inte så mycket helt enkelt.
 
Förra helgen var det åter dags för 50-årskalas! En av mina äldsta och bästa vänner fyllde.
 
Födelsedagsbarnet Anna.
 
Riktigt smarrig marängtårta!
 
Den här helgen har vi varit barnvakt åt lilla Charles. Det var första gången han sov borta utan sina föräldrar som var borta på kalas. Och det gick helt strålande! Han är så lätt och enkel att ha hand om, nöjd och glad hela tiden. Sov bra på natten och när han vaknade kl 6 hämtade jag in honom till oss och då somnade han om mellan oss. Så mysigt!
 
Så här glad blir man när man får mormors hembakade frallor till frukost :)
 
Och en stor del av min tid tillbringas med dessa sötnosar. Farbrorn som har stallet har legat några veckor på sjukhus så hans dotter och jag hjälps åt att släppa ut, ta in, mocka mm. Blir en hel del jobb.
 
Och på tal om sjukhus är sonen kvar på sjukhuset. Nu har han varit där sedan juldagen, men han fck permission en dag förra helgen och en dag denna helg. Då kom även dottern och hennes familj över och vi fick umgås allihopa.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Massa kalasande

Denna vecka har det varit mycket kalasande. Ätit och druckit massa gott hela veckan. Samtidigt har jag haft väldigt mycket migrän de sista två veckorna, bara någon dags uppehåll ibland.
 
Champagnefrukost hos en barndomsväninna som fyllde 50 i veckan.
 
Som en hel hotellfrukost!
 
Sveriges sista match i handbolls-VM tillsammans med vin och tapasrätter. Så himla bra de gjorde det grabbarna, trots att de åkte ut. En väldigt hedersam förlust.
 
Dubbla kalas i går lördag. Först var vi bjudna på lunch och fika hos dottern och hennes familj. Hennes sambo fyllde år och även hans familj var på besök.
 
Sen 50-årskalas hos väninnan som fyllde i veckan.
Vi gav henne en glaskurs i present. Och den kursen är hemma hos bloggvännen Anni! Ska bli jätteroligt :)
 
Har också jobbat denna vecka. Har blivit ett långt uppehåll pga sonens sjukdom så det var riktigt roligt att vara igång igen!
 
Avslutar med ett härligt vårtecken, snödropparna som tittade fram i veckan!

GemsWeeklyPhotoChallenge - Stå

Ordet vi ska tolka denna vecka är stå. Och jag kör vidare med bilder från arkivet och denna gång blir det bilder från vår Kina-resa för några år sen. 
 
Står och vaktar vid Förbjudna staden.
 
Stå här så vi kan fota er sa föräldrarna. Jippie så glada barnen blev :) På Himmelska fridens torg.
 
En kvinna står och visar upp sin vackra dräkt på Sommarpalatset.
 
När vi förflyttade oss till OS-staden Qingdao står alla OS som ägt rum under årens lopp inpräntade på marken nere vid hamnen.
 
Vad som står på dessa skyltar har jag däremot ingen aning om...
 
Här står vi uppe på Kinesiska muren, en riktigt mäktig känsla!
 
Sen har jag äntligen tagit fram kameran idag, för första gången på en månad drygt. Inte så svårt att gissa foto-objektet kanske :) Hade Charles här några timmar. Men det är ju nästan omöjligt att fota honom när han bara ska krypa fram till mig och kameran hela tiden.
Men stå det kan han nu, även om det är på lite vingliga ben ibland :)
 
Om ni vill se hur andra har tolkat ordet så klicka på bilden:
 
 
 

Härliga vinter!

Ännu en vecka har gått. Inte så tätt mellan inläggen. Och det har inte blivit mycket fotat. Har inte haft kameran framme över huvud taget men lite mobilbilder har det i alla fall blivit.
 
Nyår var vi hos goda vänner och åt massa god mat. Vi beställde catering från Pelles Lusthus i Nyköping och det var riktigt gott! Och så drack vi massa god champagne! Värdinnan fick en lika fin lykta som Kolonilotta!
 
Helt fantastiskt med all härlig snö som har kommit!
 
Julen är undanstädad och jag dukade lite mer vårligt när familjen kom på middag.
 
Charles myser hos gammelmormor.
 
 
Självklart har det blivit många härliga turer med hästen i snön. Så otroligt vackert ute nu. Men det har redan börjat töa lite. Igår morse var det 22 minus ute och 13 grader i vardagsrummet på morgonen. Tur att man har en braskamin att elda i.
 
 
 
 
 
 
 

Gott Nytt År!

 Ännu ett år har gått. Året har varit precis som livet är, upp och ner. Kanske mestadels ner. Men mitt i all bedrövelse har vi haft många fantastiska saker att glädjas över. Som att vårt första barnbarn föddes på Skottdagen! Det är precis så underbart som alla alltid sagt!
Också otroligt glädjande att dottern och hennes sambo förlovade sig i somras och nu planerar bröllop!
Vi hade en helt underbar resa till Kanada med vandringar i Rocky Mountain, upplevelser på låglandet och i Calgary. Och även där ett bröllop!
Nu håller jag tummar och tår att 2017 blir ett bra år för oss och för alla er! Det är vi alla värda tycker jag!
Ett riktigt Gott Nytt År till er!!!
 
 
 
 
Är egentligen emot fyrverkerier. Inte bra för varken djuren eller miljön. Men visst är det vackert. De här bilderna är fotade från vår balkong i Zell am See mitt i sommaren.
Det vackraste och mest storslagna fyrverkeri jag någonsin sett var när vi firade nyår i Australien! Tre pråmar ute i havet som skickade iväg fyrverkerier konstant under ca en halvtimme - timme. Dessutom är det förbjudet att vara onykter/dricka alkohol på allmänna platser i Australien så alla tusentals folk var mer eller mindre nyktra och det var en fantastisk folkfest.
 
 

Julen

Den här julen glömmer vi helst. Har inte varit något vidare men det kommer nya jular. Och även om det inte har varit bra finns det ju alltid några ljuspunkter. Och denna guldklimp tillhör ju absolut ljuspunkterna!
 
 
 
Inte lätt att veta hur man öppnar paket, men snöret smakar gott!
 
 
 
Tur att jag har honom att mysa med!
 
 
 
 
 

Ett litet rött paket

Kom ett kuvert i brevkådan. Inte vilket kuvert som helst utan en liten present i. Från fina bloggvännen Anni på bloggen Vardagsnjutnin - Med ögon känsliga för blått. Tusen tack Anni!!! Blev så glad.
 
En jättefin berlock i glas som Anni har tillverkat själv.
 
Glad och tacksam för den fina gåvan! Glad och tacksam för alla er bloggvänner! Glad och tacksam för alla vänner och familj!
 
PS.. Det var många som inte hittade pusselbiten som fattades. Kolla på locket på glasburken nere till vänster, den stora burken bredvid hans randiga ärm.

Lite livstecken

Blir ju inte så mycket bloggande nu men tänkte i alla fall lämna lite livstecken ifrån mig. Sonen mår fortfarande väldigt dåligt men för hans skull fortsätter vi att vårda honom hemma. Två gånnger denna vecka har sköterskor och läkare varit på hembesök. Fantastiskt att det fungerar! Idag börjar han med en ny medicin, så får vi se hur det fungerar.
Jag har slutat jobba helt, min man ställer in hälften av sina resor/besök. All tid läggs på sonen samtidigt som vi turas om att komma ut och få frisk luft, träffa lite vänner mm. Sånt måste vi ta tid till för att orka.
 
Så en dag följde dottern och Charles med ut till stallet. 9 månader och första ridturen. Det ska börjas i tid!
 
Minishettisen Punch tyckte det var väldigt spännande!
 
Frågan är hur roligt Charles tyckte det var?? Hans pappa blir ju bara jätteglad om han inte gillar hästar utan vill spela fotboll!

Hunnit med en julkonsert ihop med en väninna. Väldigt vackert och fint men känslomässigt jobbigt eftersom det var första gången i just den kyrkan sedan min systers begravning.
 
Lägga pussel är bra terapi. Lånade detta av en vän. Visste innan att det fattades en bit. Kan ni se var??
 
Sonen har alltid älskat kladdkaka. Nu var det första gången jag bakade det sedan den nya ugnen. Blev kanske lite väl kladdig... men väldigt god!
 
Ridturer i solskenet är balsam för själen!
 
En snölykta har vi gjort och nu har den hunnit rasa!
 
Bakat pepperkakor har vi också gjort.
 
Så mellan allt vårdande, gråtande, oron mm försöker vi leva på så gott vi kan. Inte lätt men nödvändigt. Den här julen blir inte som andra jular, men det känns precis som det kvittar. Det kommer nya jular. Det enda som betyder något är att sonen blir frisk!
Hoppas ni andra har det bra och inte stressar ihjäl er inför julen! Kram
 

Halvsuddig pepparkaksgubbe

Förra veckan var jag barnvakt två dagar åt lilla Charles. Han är 9 månader nu, har börjat resa sig och gå längs möbler. Man får passa hela tiden!
Hittade en papperkaksdräkt på Ica Maxi och köpte den till honom, tog på den och en tomteluva för att ta lite fina bilder. Men jag hann ju knappt lägga mig ner på golvet förrän han kröp fram till mig så det var inte det lättaste.
 
 
Vad har mormor satt på mig egentligen??
 
Bäst jag flirtar lite så jag slipper luvan!
 
För nu tänker jag inte vara med på det här längre!!
 
Många halvsuddiga bilder men för mig spelar det inte så stor roll, han är ju ändå världens sötaste pepparkaksgubbe! Ska man ta fina porträtt behöver man vara minst en till kan jag konstatera.
 
 

När livet bara rasar...

Det var ett tag sen nu. Har inte funnits någon ork att blogga. För tre veckor sedan åkte sonen in på sjukhus. Sen har han åkt fram och tillbaka några gånger. Varit inlagd, kommit hem, inlagd igen osv. Har ägnat all min tid och ork åt honom. Åkt till sjukhuset och suttit vid hans sida, vårdat honom hemma. Möten med läkare, telefonsamtal flera gånger per dag med läkare och sköterskor. Telefonsamtal med alla oroliga i familjen och vänner. Massor av sms. Är glad och tacksam för alla som bryr sig. Även ni bloggvänner! Flera av er har mailat eller sms:at, tusen tack att ni bryr er! Och ursäkta att jag inte alltid orkar svara.
Så många känslor som kommer och går, sorg, oro, ilska... Vissa dagar har jag knappt klarat att köra från sjukhuset för jag gråtit så mycket. En dag var jag så arg för jag kunde inte accepetera läkarnas diagnos. Ringde massa olika läkare och specialister för att dubbelkolla. Nästa dag började allt sjunka in... Just nu är han hemma. Kom hem igår kväll igen. Så länge han klarar att äta och dricka och tar sina mediciner kan han vara hemma. Vi håller tummarna att han blir lite piggare snart!
Första året någonsin jag inte var klar med adventspyntet till första advent. Allt känns liksom som det kvittar. Samtidigt måste vi orka leva och göra saker för att orka peppa honom och varandra. Jag har i alla fall druckit lite god alkoholfri glögg nu på kvällen. En sort med äppelsmak och en med blåbär/inngefära. Båda var riktigt goda. Dottern var här med lussekatter till lillebror.
Hoppas ni andra har haft en riktigt skön första advent! Mysigt med den lilla snön som kom imorse. Ska försöka orka blogga lite då och då för jag har saknat er alla!
 
 

Gnestas stjärnbagare

Har ni sett Hela Sverige bakar? Jag brukar väldigt sällan se matlagnings- eller bakprogram. Står hellre i köket och bakar själv istället för att sitta och kolla på TV:n. Men i år är ju Ida från Gnesta med så nu tittar jag på de avsnitt jag hinner. Har träffat Ida några gånger på olika företagsevent men kan inte påstå att jag känner henne. Men självklart hejar jag på henne och igår blev det hon som blev veckans stjärnbagare! Grattis Ida!
Bilden är från Idas facebooksida Baka min söta, bara klicka på texten så kommer du dit!

Ingefära-shot

Om ni vill ha lite extra hjälp att hålla alla förkylningar borta så prova detta:
 
Ingefära-shot
12 dl vatten
1 dl ingefära
½ dl honung
2 citroner
 
 
Skär den färska ingefäran i bitar och koka upp i vattnet. Dra ner värmen och låt det småkoka i 20 minuter. Sila bort ingefäran. Låt svalna och häll i honungen och saften av två citroner. Blanda och häll upp på flaska. Förvara i kylskåp och ta en lite shot varje morgon!
 
 

Professorn som klev av tåget och (nästan) försvann

I torsdags var jag på föreläsning i Prästgården.Vår församling har just nu en föreläsningsserie som heter Livsviktigt och handlar om stress. För en månad sen var Eva Sahlin från Västra Götaland där och föreläste om Grön Rehab. Hon forskar om rehabilitering av stressrelaterad ohälsa i natur och trädgård. Helt enkelt hur vi påverkas av naturen, hur den kan hjälpa till att läka oss.
I torsdags var det dags för kväll nummer två i denna serie. Kvällens tema var musik och hälsa. Professorn Töres Teorell från Karolinska institutet skulle hålla i det hela. Jag gick dit i god tid för första tillfället tog stolarna slut och extrastolar fick bäras in. Vi blev fler och fler och väntade och väntade. Kyrkoherden berättade att professorns tåg var lite försenat. Vi väntade igen. Kyrkohederna kommer tillbaka och berättar av han, Töres, har klivit av tåget, men i Södertälje istället för i Gnesta... Med bil tar det en halvtimme mellan Gnesta och Södertälje. Om någon skulle åka och hämta honom skulle det ta en timme. Lena (prästen) funderade på att ställa in. Men då tyckte någon att han får faktiskt ta en taxi. Så medan han tog sig till Gnesta i en taxi blev vi bjudna på te, kaffe och smörgås. En timme försenad kunde äntligen hans föreläsning börja.
 
 
Nästa och sista omgången i denna serie då kommer en läkare och pratar om stress.Vår församling bjuder ofta på bra föreläsningar, konserter, yoga mm. Förut gick jag på yoga varje torsdagsmorgon men det har inte passat så bra nu. Dessutom har de många aktiviteter för de som är hemma med barn. Och allt är gratis!
De håller också på att förvandla kyrkogården till olika rum för sorg. De bygger upp olika "rum" med växter och kallar rummen för förtvivlan, tröst och hopp. Nästa steg är att göra om en hel slänt med sly ner mot sjön. Och för de som är stressade erbjuder de just nu en grupp på måndagar med kulning. Kulning är egentligen gamla lockrop vid fäbodarna. En ung tjej i trakten har gjort sitt examensarbete i hur kulning påverkar oss positivt vid stress och psykisk ohälsa. Nu är hon ledare för gruppen i kyrkans regi. Så ibland skriver folk på Gnestas facebooksida: vem är det som är ute och skriker i skogen??
 
 
 
 

West Edmonton Mall

Innan vi åkte till Kanada fick jag höra talas om West Edmonton Mall av min hovslagare. Världens största galleria fram till 2004. Nu är den "bara" fjäde störst eller nåt sånt :) Fortfarande världens största parkering!
Jag tillhör de fåtal tjejer som inte är så förtjust i att gå i affärer. Men det här är ju inte bara affärer utan ett helt äventyr. Kände att jag helt enkelt ville dit.
Men när vi hade rest runt några dagar nere i Badlands och kände att avstånden var så långa bestämde vi oss för att hoppa över Edmonton och åka direkt till Rocky Mountain. Vi bokar alltid hotell för några nätter i taget, reser vidare, bokar nytt osv. När vi skulle boka boende i Jasper National Park var det fullt. Vi trodde inte det var sant, har aldrig hänt oss förut. I stort sett hela nationalparken var fullbokad, alla ställen. Fanns ett par som kostade 3000 kr per natt. De gick bort... Så istället hittade vi ett boende utanför nationalparken i Edson. Det låg mellan Jasper och Edmonton och helt plötsligt skulle vi åka förbi Edmonton. Då var vi ju bara tvungna att stanna på gallerian.
 
 
 
Än så länge ser det ut som vilken galleria som helst...
 
Hur många affärer som helst. Inte så många stora kedjor utan mer småaffärer. I Kanada är mycket brittiskt. Faktum är att Drottning Elisabeth är deras drottning också. Hon pryder även en av sedlarna.
 
Denna stora kedja fanns förstås!
 
Matställen i mängder, på flera olika platser och plan.
 
Nu börjar det se lite annorlunda ut! Ishockyrink inne i gallerian. Här brukar Edmonton Oilers träna och visa upp sig, NHL-laget!
 
Tur att vi inte hade några barn med oss. Då hade vi aldrig kommit härifrån. Vi var helt fascinerade och gick ändå omkring i timmar.
 
 
 
 
 
 
Flera olika berg- och dalbanor som gick snirklande runt varandra.
 
Skjuta i en Saloon brukar vi kanske inte få göra hemma i galleriorna?!
 
Dags att gå till strandbaren!
 
Vattenrutschkanor i mängder, solstolar, "sandstrand".
 
 
Någon som är sugen på att krypa in och få lite vattenmassage? Ja huvudet fick man ha utanför!
 
Mera vatten! Båtar, uppträdanden mm.
 
 
 
 
Sjölejon kanske vi inte heller hittar i våra gallerior?
 
 
Och vad sägs om en runda minigolf?
 
De blev inte särskilt rika på oss. Vi köpte varsin wrap och varsin chokladtryffel. Men vi tyckte båda två att det var en fantastiskt rolig upplevelse att strosa runt där i några timmar. Glad att vi inte missade det.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Heritage Park Historical Village

Bilderna i förra inlägget, de från det gamla tryckeriet, fotade jag i Heritage Park Historical Village i Calgary. Ett ställe som man kan jämföra med vårt Skansen. Man har samlat massa gamla historiska byggnader som man visar upp.
 
Inne i parken fanns också ett gammalt museum med mest bilar men även andra fordon. Har visat lite skyltar därifrån förut.
 
Calgary är en gammal westernstad och det syntes på de gamla husen.
 
 
 
Ett gammalt tåg.
 
Brandstationen.
 
Och vagnen med brandslangen. Lite skillnad mot idag...
 
Gamla hotellet fungerade som restaurang idag, bra så vi slapp gå hungriga :)
 
I alla butiker och restauranger var de tidsenligt klädda.
 
Polisen.
 
Smeden.
 
Inne på telegrafbyrån.
 
De körde även små teateruppträdanden.
 
Den här mannen jobbade inne på biljardsaloonen och där fick bara män komma in förr. Han var riktigt stolt över den gamla kassapparaten som fortfarande fungerade.
 
Inne på saloonen rökte förstås männen pipa.
 
Skolan.
 
En gammal rullstol inne på sjukhuset.
 
Gammal inredning överallt, som den gamla dockvagnen här.
 
Många fina gamla byggnader.
 
 
 
 
 
 
 
Calgarys äldsta hus!
 
Indianbyn var det enda som vi var lite besvikna på, den kändes för modern och det fanns inga indianer där. Annars var det ett toppenställe att spendera några timmar på. Kan varmt rekommenderas om ni åker till Calgary!
 
 
 
 
 
 
 
 

Härlig vecka

Inte bara helgen som var fullt upp. Sista dagarna har det gått i ett. Och bara massa roliga saker :) I måndags fick vi nämligen finbesök, från Malta! Anita och hennes man var här på lunch. Så jätteroligt att träffas på riktigt och inte bara via bloggarna. Och sen på tisdagen träffades vi igen och då tillsammans med Beate uppe i Stockholm. Men det vet ju ni redan eftersom Beate skrivit om det :) Vi hade massor att prata om och tiden bara försvann. Precis som BP skrev så är vi korta alla tre, jag är alltid kortast så Anita och BP fick känna sig långa när de stod bredvid mig.
 
20 september och vi kunde sitta ute på lunchen, jättehärligt!
 
Har också varit i Trosa och strosat runt utmed ån.
 
Haft flera utbildningar i HLR.
 
Ikväll hade jag sällskap som vanligt på kontoret. Och självklart fick min medhjälpare slicka i sig sista glassen :) Man måste ju dela med sig!
 
 

Lugn kväll

Precis som BP brukar påpeka är jag betydligt bättre på att blogga när jag är ute och reser än hemma :) Tar mig inte tiden här hemma. Nu har dessutom jobbet satt full fart vilket är jätteroligt.
När vi var barnvakt åt lilla Charles var han lite förkyld och barnbaciller är inget att leka med, så nu har jag ont i halsen och hostar för fullt. Fick äta mängder av halstabletter på utbildningen idag.
 
Är helt ensam ikväll. Det var evigheter sen. Eftersom sonen mådde väldigt dåligt när han kom hem från Argentina har han bott hemma hos oss det här året. Men idag flyttade han iväg, i alla fall tillfälligt. Han bor i ett litet hus på landet medan han fortsätter leta lite mer centralt boende. Håller tummarna att han kommer trivas!
 
Så nu sitter jag här med mitt kvällste, mina halstabletter, tända ljus och njuter av tystnaden.
 
 

Dilemma

Någon gång för länge sen har jag hört personer diskutera de som är så stora så de behöver två säten på flyget. Ska de behöva boka och betala för två säten? Har inte funderat så mycket på det... förrän nu.
När vi stiger på planet från Calgary till London är platsen innanför mig, fönsterplatsen, ledig. Ända tills precis när vi ska åka iväg, då kommer den största man jag någonsin sett och ska in bredvid oss. Han kunde knappt ta sig in eftersom magen tog i sätena framför. När han väl hade satt sig tog han upp halva mitt säte också... Jag satt alltså på ett halvt säte ihoptryckt mot min man, helt sned i ryggen... Tänkte att det här fungerar ju inte i 9 timmar. Min man gick och pratade med flygvärdinnorna och de beklagade så mycket och det fanns en ledig stol på ett annat ställe som vi kunde använda. Jag tänkte att jag sitter kvar på min plats så länge vi är vakna och flyttar när det börjar bli dags att sova. Men när matvagnen kommer och jag ska fälla ner mitt bord så går det inte att få ner bordet efterom hans lår är i vägen.
Om man nu är så stor så man vet att man inte får plats på ett säte, borde man då inte boka 2 säten?? Hade det varit 2 såna personer på samma rad, vad hade hänt då? Och om det hade varit helt fullt på planet så jag inte hade kunnat byta plats?
Om man har en sjukdom som gör att man är så stor borde det finnas någon slags sjukförsäkring som täcker upp och bekostar den extraplatsen man måste boka. Man ska ju inte drabbas ekonomiskt om man är sjuk. Om någon hade frågat mig för ett halvår sen om en kraftigt överviktig person ska betala 2 säten hade jag nog sagt att det är diskriminerande. Men nu vet jag inte längre. Jag har ju betalt flera tusen för min plats, som jag sen inte kan sitta på... Nu fick vi byta platser och det löste sig för oss, men man kan ju inte låta bli att fundera på problemet.
 
 
 
 

Mias Mix

En mix av livets fröjder helt enkelt.

RSS 2.0