Tomhet och tårar

Har inte bloggat sen i tisdags... Samma dag skrev min syster detta på facebook:
Hon hade varit på återbesök och cancern hade inte kommit tillbaka. Sen på onsdagen när hennes man kom hem från jobbet hittade han henne livlös i sin älsklingsfåtölj ute på altanen. HLR och ambulans till sjukan. De fick igång hjärtat igen, men inga andra organ fungerade som de skulle. Efter två dygn i respirator gav hon upp. I samma sekund som mamma, pappa, min andra syster och jag kom in till intensiven somnade hon in. Så fruktansvärt hemskt... Så jobbigt...
Senare gjorde de iordning henne och vi fick ta farväl. Jobbigt och fint. Hon hade något rogivande över sig, såg nästan lycklig ut...
 
Ända sedan beskedet i onsdags har allt varit kaos och jag har gått som i dvala. I fredags grät jag så mycket så det känns som om det inte finns några tårar kvar. Idag kom jag på att jag inte hade duschat sen i torsdags... Lägger en patiens på datorn, kollar alla inlägg på facebook, lägger en patiens till, pratar i telefon, svarar på sms... Min syster var hårfrissa och kände alla i vår lilla ort. Hela byn sörjer och det är hundratals inlägg på hennes facebooksida. Alla skriver så fina ord om henne.
Även jag har fått mängder av sms, samtal och meddelanden. Fint att ha så många vänner som bryr sig mitt i allt elände. Mina föräldrar är naturligtvis helt knäckta. Ingen förälder ska behöva se sitt barn dö... Vi var där både igår och idag och höll dem sällskap. Idag kom även min systers man och barn. Stackars dem, de har en tuff tid nu. Behöva förlora en hustru och mamma alldeles för tidigt. 49 år blev hon. Sov gott älskade syster!!
 
Ta hand om varandra! Livet är skört och man vet aldrig vad som händer!
 
 
 
1 Eva Trillian:

skriven

Finns inget att säga som skulle kunna göra det lättare för dig - även om jag innerligt önskar att det gjorde det. Sänder varma tankar till dig och en stor varm kram.

2 BP:

skriven

Jag har ju redan mejlat till dig. Nu läser jag fler detaljer om din syster i ditt inlägg. Å då känns det ännu mera hemskt och fruktansvärt. Ena dagen är cancern borta, två dagar senare är hon död. Jag förstår det inte. Det måste vara nästan surreaslistiskt att leva i en sådan mardröm för din systers man, barn dig och hela familjen.

Du vet jag minns så väl bilden du lagt upp på din blogg för ett tag sedan. Din mormor skulle firas och fotas, men hon tyckte inte att hennes hår var fint nog. Då erbjöd din syster henne sin peruk. Själv var hon med utan hår och "bjöd på sig själv", vilket jag tyckte var ett tecken på en stor portion humor och civilkurage.

Här får du ytterligare en hård oc varm styrkekram.

3 cissi:

skriven

Jag beklagar sorgen och är så ledsen för att din syster gick bort när allt verkade gå åt rätt håll. Jag tänker mycket på dej och din familj. Ha det så bra, som det nu går! Kram och kärlek!

4 Anita Malta:

skriven

Fina fantastiska Mia !! Så utmattad, skör och maktlös efter det som hänt men ändå med kraft nog, mitt i all sorg, att lyckas skapa ett så otroligt gripande och rörande inlägg. Du är beundransvärd !! Finner inte ord. Dina rader får mig att verkligen tänka efter. Livet ÄR skört, vi har bara ett och man bara måste ta tillvara på det och varandra.
Tack för att du delar med dig. Kram !!

5 Marja:

skriven

Jag blir så ledsen när jag läser detta. Jag har också förlorat min syster och vet hur tungt det känns. Skickar många styrkekramar till dig och alla andra sörjande.
Kärlek i massor!

6 Gemsofmylife :

skriven

Finaste Mia jag blir så ledsen förstår ditt kaos och leva i en bubbla ..:(
Jag började gråta när jag läste ditt inlägg ...först lycka och sen försvinner det ... Som du säger var rädda om varandra ingen vet om morgondagen kommer !!!
Massa kramar, energi och kärlek till dig och din familj ❤️❤️❤️
Behöver du prata finns jag bara ett mail ifrån !!!

7 Anonym:

skriven

Så sorgligt och så tomt allt blir.
Så skört är livet är.
Ta väl hand om er!
Stor kram
/kiki

8 Helena:

skriven

Tomheten, sorgen och det ofattbara. Känner med dig. I denna stund önskar jag att det fanns något jag kunde säga som kunde lindra din sorg och smärta. Sänder dig tusen styrkekramar och tänker på dig! ❤️ Stor kram

9 HelenTh:

skriven

Så fruktansvärt hemskt!, Jag kan inte föreställa mig vad ni går igen. Jag beklagar verkligen sorgen och ta hand om varandra. Massa kramar!!

10 Susjos:

skriven

Vad är det jag läser? Har din syster gått bort? Nu i veckan...herregud så fruktansvärt!
Många Varma kramar kommer här från mej i cyberspace!!!!

11 Kerstins foto:

skriven

Men så tragiskt och chockerande för er! Läser ditt fina inlägg och blir så berörd. Att först få beskedet att cancern är borta och sen är hon helt plötsligt borta....kan man nånsin förstå? Känner så med dig och skickar dig en varm kram.

12 Susanne :

skriven

Men jösses gumman! ♡
Hur kunde detta ske? Det låter fruktansvärt. Och ännu mer när det kom så oväntat. Jag hoppas att ni finner styrka i varandra och kärleken i familjen! Och att du känner kärleken från oss alla här också! Det finns inte tillräckliga ord för att beskriva hur ledsen jag är för eran skull!
Ta hand om er och vet att vi finns här! ❤❤❤

13 Nett:

skriven

Kramar om och sänder dig energi, förstår din sorg. Och så oväntat med. ♥

14 Anni:

skriven

Men Mia. Vännen. Så ofattbart. Vilket fruktansvärt kast från lycka till total avgrund. Och så klarar du att skriva ett så vackert inlägg mitt i kaoset! Samtidigt värmer det att så många hör av sig till er, att de delar sorgen med er, precis som vi i cybervärlden försöker göra här hos dig.
Varma kramar och all styrka jag kan skicka genom datorn till dig och dina nära. Vi finns här, vi läser, vi stöttar det vi kan. Skriv av dig om du behöver.
Håller dig i handen genom skärmen.
Kram!

15 Anonym:

skriven

Så fruktanavärt sorgligt! Svårt att hantera när det kommer så oväntat. Skickar stora styrkekramar till dig och din familj. kramar/Lottisen

16 Paula i pörtet:

skriven

Men kära nån, beklagar sorgen! Så oväntat och chockartat, precis så hon klarat värsta pärsen! Finns det rättvisa? Nej och åter nej...Vet du, min mamma gick bort då hon var 48, en massiv hjärnblödning satte stopp, hon hade varit kärnfrisk hela livet, läkaren sa att det var en medfödd svag artär som kunnat brista när som helst.
Så lite vi vet om livet, skönt att höra att du har god tröst av familjen och att du kan trösta din systers familj. Så otroligt tråkigt när ett liv släcks alldeles för tidigt.
varmaste deltagande och styrkekramar

17 Comsi Comsa:

skriven


Beklagar så mycket, läste och kände egna minnen växa till liv. Styrkekramar i mängder (((♥)))

18 Annette:

skriven

Men så hemskt... Vilken chock och enorm sorg för er. Jag beklagar verkligen och blir alldeles tårögd av att läsa din text... Cancer är så ofattbart så det finns inte ord för det. Jag har läst mycket som personer som haft cancer har skrivit, för att försöka förstå, men det går inte. Det enda man kan göra är att leva i nuet och ta hand om varandra så mycket man kan. Jag var minuter från att förlora min bror i våras, av en stor hjärtinfarkt. Livet hade inte varit detsamma utan honom. Jag är glad att höra att ni har många runt er som kan stötta och trösta och som ni kan prata av er med. Skickar en stor kram ♥

19 Maria (Jag och de mina) :

skriven

Jag beklagar sorgen ❤️

20 KajsaLisa:

skriven

Förstår att du måste haft det jättejobbigt, läste inlägget ovanför också. Starkt av dig att skriva dom här raderna, Beklagar.

Kommentera här: