Nödvändigt regn och filosofiska tankar

Idag har det varit helt underbart sommarväder! Sol och 22-23 grader i skuggan. Vilken skillnad mot förra veckans spöregn. På onsdagen kom det dryga 20 mm regn på bara förmiddagen, sen fortsatte det dugga hela eftermiddagen/natten och hela torsdagen. Så man kan ju undra hur mycket som kom totalt?? 
 
När jag tog en tur i skogen på onsdagseftermiddagen var det väldigt blött...
 
Bara att försöka ta sig fram på sidan av stigen...
 
Jag brukar ganska ofta avvika från stigen även när det inte är blött. Bara gå rakt upp i skogen, över berg... förbi en gammal hage... vidare över nästa berg... Sätta sig en stund på berget och filosofera lite. "Min" skog är så pass liten att det går inte att gå vilse i den. Man kommer alltid fram någonstans. Går jag grusvägen dit, en runda iskogen och fortsätter grusvägen hem så det blir en rundslinga så blir det ca 8-9 km. En väldigt skön runda. 
 
Trots att det inte är så roligt med regn så behövs det massor av regn. Vi har haft bevattningsförbud sedan 2018 här i kommunen. Vår vattentäckt är så dålig så det är snart kritiskt med dricksvatten. De har varit på väg att ta vatten från en ny vattentäckt, anlitat konsulter mm, men ingenting händer... kommer ta minst 5 år innan det är klart säger de... Kommunen har fått sätta stopp för all nyproduktion några år framöver bara för att det inte finns vatten åt fler folk... Förutom de lägenheter som håller på att byggas för tillfället och snart är klara, tex bredvis oss. Tråkigt och skrämmande! Vi är så beroende av vatten och jag tror de flesta människor tar för givet att vi ska ha färskt och fräscht vatten så fort vi vrider på kranen. 
Vi drar vårt strå till stacken och försöker spara så mycket vi kan. Har alltid två små dunkar med vatten i kylen så man inte behöver spola ur kranen varje gång man vill ha ett glas kallt vatten. Här tar det ganska lång tid innan vattnet blir kallt så det är säkert en liter som bara försvinner vid varje tillfälle annars. Vi har vattentunnor i föreningen och samlar upp allt regnvatten från taken som vi sedan kan vattna med. Om jag sköljer sallad tex så sparar jag vattnet och vattnar med osv. Målsättningen är att inget vatten ska gå till spillo. Har alltid ett glas vatten på sängbordet på natten och har jag inte druckit upp det så tar jag det på morgonen när jag kokar te. 
 
Den här eftermiddagen när jag gick där i skogen och tog lite olika stigar hit och dit varvat med att bara strosa omkring i skogen började jag tänka på talet jag höll på dotterns bröllop. Det handlade nämligen om stigar... konstigt tal måste ni tänka nu... :)  Prata om stigar på bröllop... Bäst att ni får se talet:

Kära Brudpar  -  Älskade Viveka och Anders!

Viveka, jag har älskat dig hejdlöst sen den dagen du föddes. Jag var nära att stryka med under förlossningen och sen fick jag inte sova en endaste natt förrän du var i 10-årsåldern. Men hur jobbigt det än har varit emellanåt har du alltid skänkt mig så mycket glädje och kärlek. Som när du var i 4-5 års-åldern och frågar mig vad fräsch betyder. Jag försöker förklara att det är när något är rent och snyggt och luktar gott. Du är tyst en stund och säger sen, mamma, jag tycker du är creme fraiche.

Jag är den enda i vår familj som inte är totalt tokig i bollar. Så när du i 10-årsåldern ville börja rida, fick vi två plötsligt en gemensam fritidssysselsättning. Det gladde mig jättemycket. Du fick en egen häst, vi spenderade timmar i stallet samtidigt som vi umgicks och pratade på ett naturligt sätt. Det var verkligen kvalitetstid.

Anders, Jörgen har redan nämnt hur glada vi är att det blev just du som Viveka fastnade för. Jag har sagt det förut och säger det igen, Viveka kan inte få en bättre man och Charles kan inte få en bättre pappa.

Jag tänkte också säga några ord om livets resa. Som många av er vet gillar jag att fota. Något som fascinerar mig extra mycket att fota är stigar. Stigar och vägar som slingrar sig fram och man vet inte vad som väntar bakom nästa krök. Precis så är livet! Stigar symboliserar livets väg för mig.

Ni tar varandra i handen och går framåt på stigen. Ni utforskar den, upplever spännande saker, ni funderar på vart ni ska hamna… Kanske har ni ett eller flera mål med er vandring. Ibland går stigen brant uppför och ibland sluttar det nerför. Perioder då allt känns tungt och jobbigt kommer att avlösas av lätta och glada perioder, då allt bara flyter på och livet känns som en dans på rosor. Rätt som det är kommer ni fram till en korsning, stigen delar sig och ni måste göra ett val. Höger eller vänster? Ni stannar upp och funderar, gör ert val. Ibland gör man rätt val, men ibland blir det fel. Kanske går det då att backa och göra om valet. Men inte alltid. Då får man helt enkelt acceptera läget och göra det bästa av situationen.

Längs med hela er vandring genom livet gäller det att kommunicera med varandra. Gå inte omkring och gissa vad den andra tänker och tycker utan prata med varandra. Och som din farmor sa till oss på vår bröllopsdag: skiljs aldrig åt osams och gå aldrig och lägg er osams. Vi har följt det rådet och har i alla fall varit gifta 24 år nu…

Förhoppningsvis kommer era liv fyllas av massor av glädje och kärlek. Man kan inte alltid påverka vad som händer. Men man kan alltid påverka sitt eget sätt att se på saker och ting. Det hjälper oftast att försöka se lätt och glatt på saker, speciellt när det inte går precis som man tänkt sig. Som Robert Gustavsson i 100-åringen säger: Det är som det är och det blir som det blir!

Och nu både hoppas och tror jag att ni får ett fantastiskt liv tillsammans och att vi alla får en fantastisk kväll här och nu!

Skål!  

/Mamma Mia