Orkar, orkar inte, orkar, orkar inte....

När man är mitt i något så kör man bara på utan att tänka. Sen när man börjar tänka märker man hur trött man är... Att leva under psykisk stress under flera månader (egentligen år) tar på krafterna. Tycker jag har klarat av det ganska bra eftersom jag hela tiden har försökt tänka på att ta hand om min familj. Har försökt vara stommen som ska hålla ihop allt.
Sista veckorna har sonen fått mer och mer permission. Det är jättebra! Men det betyder också 20 mils körande för mig varje dag. De dagar vi besöker honom på sjukhuset blir det "bara" 10 mil. Och jag gillar inte ens att köra bil, absolut inte på vintern... Tur att jag har en bra bil i alla fall. 
Körandet tar tid som ni förstår, plus den tiden jag lägger ner på att fixa till honom, hålla honom sällskap, ringa telefonsamtal, vara med på läkarmöten mm.
Så alla de där trevliga promenaderna med mina fina vänner har blivit av mer och mer sällan, från flera gånger i veckan till kanske en gång varannan vecka. Ridturerna likaså, hinner rida två gånger på en vecka kanske. Och då får jag naturligtvis dåligt samvete mot hästen...
Sover gör jag inte alls utan sömnmedel, och vill inte ta det varje natt utan bara när jag absolut måste sova. Hade ett jättelångt samtal med en fin bloggvän häromkvällen. Hon påminde mig om något jag redan vet men som är lätt att glömma bort: man måste ta hand om sig själv för att orka ta hand om andra. Och det stämmer så bra!! Om jag kör helt slut på mig kan jag ju inte hjälpa min familj alls. Har ju redan gått in i den berömda väggen en gång och känner av så fort det blir för mycket.
När man är så där totalt slut, kommer hem sent och inte orkar laga mat utan tar två knäckemackor till middag, det gör ju bara att man mår ännu sämre. När man inte orkar gå på den där promenaden, tvingar man sig ut får man ju istället ork och kraft!
Så nu ska jag ta tag i alla de där små små sakerna som jag försummat. Att göra mina övningar för handled, knä, nacke mm. Att använda tandtråd! Att koka ny ingefärsdryck när den tar slut eftersom man håller sig frisk när man tar en hutt varje dag. Att gå fler promenader. Att rida lite mer. Att baka mitt glutenfria fröknäcke varje vecka så jag kan äta det till frukost. Att ägna någon timme i veckan till foto och bildredigering eftersom jag vill lära mig mer och har betalat för Moderskeppet och Photoshop utan att ens börjat använda det. Att göra de där sakerna gör ju att jag mår bättre och får mer energi.
Många som är slutkörda vill mest krypa upp i soffan och vila. Jag blir bara mer trött och slut då. När jag tar tag i saker och betar av att-göra-listorna får jag ännu mer energi. Sen tackar jag inte nej till en kopp te på kvällen. 
Samtalet med bloggvännen gav energi! Ett möte med läkarna och kommunen igår gav ännu mer energi! Inom ett par veckor kommer sonen få både sjukresor och en person som kommer till honom 2 timmar per dag när han har permission, hjälper till att laga mat etc. Känns helt fantastiskt!! Så även om det blir ett par tuffa veckor till så vet jag att avlastningen kommer. Sen kan jag bara vara mamma och åka ut till hans lilla stuga och umgås, spela kort, plantera och göra andra saker :)
En annan sak som ger energi är att rensa! Att rensa och slänga bort/skänka sånt man inte behöver. Och eftersom vi ska flytta om ett år har jag börjat rensa lite undan för undan. Vi har köpt en bostadsrätt här i Gnesta. De ska börja bygga dem nu i mars om allt går som planerat. Och inflyttnig är andra kvartalet nästa år. Så vi kommer flytta från en stor villa på 200 kvadrat till en 4:a på 80 kvadrat! Ni förstår att vi behöver rensa! Dessutom har vi 100 kvadratmeter vind fullproppad med prylar. Den ska rensas sen i sommar när det är varmt.
 
Nedan ser ni vårt nya boende. Klicka på bilden för att se mer!
 
 
1 Kolonilotta:

skriven

Först vill jag be om ursäkt för att jag inte tagit mig tiden att höra av mig till dig! ❤❤❤
Ingen anledning är tillräcklig.
Skulle ha gjort det ändå.
Hoppas ändå att du vet att jag bryr mig och känner för det du går igenom.
Spännande med flytten. Antar att ni inte mäktar med huset längre....
Dock synd! Jag kommer vara sjukskriven några veckor till våren p.g.a en operation av handen. Och då har jag all tid i världen. Men om du behöver så finns jag här närsomhelst på dygnet! ❤
Det är bara att ringa.
Stor kram vännen.

2 BP:

skriven

Nu har jag ju skrivit några gånger och undrat hur du orkar. Men det gjorde du. Man klarar nog av mera än man själv tror, även om det ofta är på egen bekostnad.
Nu verkar sonen ju må betydligt bättre, vilket är helt underbart att höra - äntligen!!!

Åsså - stort GRATTIS till den nya lägenheten. Det blev en överraskning för mig måste jag säga med tanke på hur mycket ni "byggt till" på ert hus.

Hoppas du har lika nära till naturen därifrån och till stallet. Älskar lägenhetsliv - sååååå mycket bekvämare än hus.

Lycka till med rensningen. Börja så tidigt du bara orkar. Det är ju nästan två tredjedelar som ska bort, å då har jag inte ens räknat in förrådet.

3 cissi:

skriven

Jag tänker på dej emellanåt, faktiskt rätt så ofta, och undrar ofta hur du orkat. Du har varit riktigt stark när det behövts som bäst och det är långt ifrån alla som klarar av att vara det!
Önskar dej en härlig, lugnare period om ett par veckor. Hoppas du får mycket tid för sånt du tycker om att göra! Stor kram!

4 Paula:

skriven

Hej Mia, när jag inte hört ifrån dig på några veckor så tänker jag på dej. Vet inte varför, man har ju så många kontakter här på nätet att det är lätt att glömma bort en och annan, men dej glömmer jag inte. Du kämpar på och skriver så himla bra, försöker inte försköna verkligheten, låtsas inte som att allt är plättar och punsch, du är helt enkelt mänsklig och vågar visa det. Sen tycker jag förstås att det är jättetråkig med de svårigheter som uppstått i familjen, men de är trots allt en del av livet. Det finns väl ingen som kommer undan problem, men det finns gott om dem som låtsas. Att allt är bra, varje dag, varje månad, varje år, allt för att hålla uppe en fasad. Därför uppskattar jag livet på landet, jag tycker man kan vara sig själv mer här. Nya boendet blir ju toppen, så skönt för er att slippa både underhåll och städning av ett stort hus. Många blir glada över saker ni gör er av med, återvinning är min melodi, som loppis-arbetare kan jag intyga att allt man skänker gör skillnad! Hoppas nu att du fortsätter på rätt väg, lite oroad blev jag av att du inte vill vila, men okej, du känner dig själv bäst..passivitet funkar när man är utmattad men inte annars. Många varma kramar

5 Violen%25252520p%252525E5%25252520Brandholmen:

skriven

Men Mia, så jobbigt du har det! Inte undra på att du är utmattad när du inte får tid till återhämtning. Känns positivt att du får avlastning snart så att du sakta kan bygga upp ditt eget liv igen.
Kan bara önska dig allt gott! En stor, varm styrkekram!

6 Marina:

skriven

Jisses! Jag säger som din bloggvän, glöm inte bort att du måste ta hand om dig själv!! Naturligtvis för din egen skull, men också för att orka med övriga runt omkring dig!! Andas!!! Kram

7 Maria:

skriven

Din bloggvän har sagt vad som behöver sägas - glöm inte bort dig själv. Jag vet hur lätt det är att göra det och önskar att någon berättat för mig vilken riktning jag var på väg i förra året. Så lyssna på din vän och försök att hitta tillbaka till dig själv trots att det stormar omkring dig. Det är svårt men det är nödvändigt ♥
Kram ♥

8 Biggeros:

skriven

Jag tror att det är rätt som du säger att du måste börja tänka på dig själv. Om du är stommen och alla är beroende av dig så måste du först och främst tänka på dig nu. Bra med en en-måste-lista och sätta upp rutiner. Unna dig det där lilla extra=d
Sköt om dig och ta hand om DIG🤗

9 Eva Trillian:

skriven

Skönt att ha vänner som din bloggvän - vänner man kan ha samtal med som man kommer stärkt ur :) och glöm inte att det är du som orkade ta till dig klokheterna och orkar göra :) Så; hurra för den styrka du har!
Grattis till nya boendet! :) Det ser fint ut. Gnesta ligger verkligen fint!

10 Anni:

skriven

Ja, så är det. Som de säger om syrgasen på flyget. Hjälp dig själv innan du hjälper andra. Får du inte syra kan du inte hjälpa någon annan heller.

Så skönt det är att du ser en ljusning, att sonen ska få mer hjälp och du mer avlastning. Bara att veta att det kommer betyder så mycket! Att se och uppskatta de små detaljerna vet jag att du kan, men de måste ibland komma i skymundan när allt bara handlar om att hålla huvudet över vattenytan för att inte drunkna.

Bloggvänner är så bra, på så många sätt. Batteriladdning kan komma från de mest oväntade ställen. Vem trodde på något sådant när man började blogga?

Ta nu flyttstädandet i riktigt sakta mak, när du orkar och vill. Spara bara på sådant som du av någon anledning älskar. Se fram emot ett nytt liv i ny bostad - det är stort! Jag ska genast kika på länken.

Varma kramar <3

11 Anni:

skriven

Syra? SyrE!!

12 Anne-Mari:

skriven

Så tøft du har det for tiden.
Fint at du får avlastning snart.
Ja, det er viktig å ta vare på seg sjølv slik
at ein har overskot når det trengs.
Håpe du får samle energi og glede til
forberedelser til det nye husværet som ser fint
ut på bildet.

Ha det godt.
Klem frå Anne-Mari

Kommentera här: