Mias Mix

Tisdagstemat är vilse. Det första jag tänkte på är de gånger jag är ute och rider och provar nya stigar i skogen och sen inte riktigt vet var jag är... Har lärt mig att titta bakåt för att känna igen stenar, träd, där stigar delas etc, för det ser ju helt annorlunda ut när man vänder och ska rida hem. Det allra bästa är att låta hästen välja väg, hon vill alltid hem!

 

Men sen tänkte jag på hur lätt det är att hamna vilse i livet. Vem är jag? Vad vill jag med mitt liv? Hur ska jag genomföra de förändringar jag vill göra? Klarar jag detta? Det är ganska många här i bloggvärlden som är eller har varit sjukskrivna av olika anledningar. Själv gick jag in i väggen 2003. Hamnade först hos kommunens beteendevetare, vilket inte gav något alls. Fick kämpa i ett år för att få åka in till Nyköping på kognitiv beteendeterapi. Där hamnade jag hos Marcus som verkligen kunde hjälpa mig! Jag fick läxor, han peppade mig till små små förändringar, en sak i taget. När jag hade gått där ett bra tag tog vi en paus och efter ett par månader ringde han för att kolla hur jag mådde.

Ett par veckor senare stod det på löpsedlarna: Psykolog skjuten till döds på tågperrongen i Nyköping. Det var Marcus som hade blivit skjuten, min psykolog. Han hade oturen att bli kär i fel tjej. Tjejens ex blev så svartsjuk så han följde efter Marcus och sköt honom när han klev av tåget på morgonen, på väg till jobbet.

Först blev jag väldigt chockad och ledsen. Efter ett tag när värsta chocken lagt sig, tänkte jag att nu är det upp till mig hur det blir, nu har jag ju ingen hjälp av Marcus längre. Då tog jag tag i några saker som hängt över mig länge, och jag fixade det! Jag kunde! Tänker titt som tätt på honom och hur mycket han har hjälpt mig. Och jag har aldrig förmått mig att slänga min sista tidsbokning: