Ännu en helg har passerat

Det är åter söndag kväll och ännu en helg börjar närma sig sitt slut. En helg som de flesta av oss tände ljus för de som inte längre finns hos oss. Jag åkte till min systers grav redan i fredags för att slippa "krocka" med massa andra människor under helgen.
Satt där ganska länge hos henne. Då var det ännu inte så mycket ljus och blommor. Men igår räknade mamma till 21 ljus som brann på hennes grav och mängder med kransar, hjärtan, änglar mm. Fortfarande ganska många som skriver på hennes facebooksida hur mycket de saknar henne. För mig känns det fortfarande så overkligt. Kan liksom inte riktigt ta in att jag faktiskt aldrig mer kommer träffa henne, aldrig mer få höra hennes röst.
 
Eftersom livet är så skört gäller det att vårda det vi har och vara rädda om de vi älskar. Att inte ta varken saker eller personer för givet.
 
Har vinkat av sonen i helgen. I fredags åkte han till en kompis i Uppsala och sen igår gick planet till Argentina. Han åker dit med Latinamerikagrupperna via skolan han går på och ska vara där i fem månader. Har gått in minst 10 ggr på facebook idag för att kolla om han skickat något litet meddelande men inte ännu... Han har ingen telefon med sig så det är bara att vänta...
 
Middag med goa vänner har det också blivit. Käkade raclette, bra när gästerna får vara med och laga maten :)
 
Äppelkaka med kardemummasmak till dessert.
 
Nu är det dags för Solsidan och snart väntar en ny vecka. Ha det bra allihopa!!
 
 
1 Violen på Brandholmen:

skriven

Det är svårt när man mister någon man har kär men det är en liten tröst att ha en grav att gå till. Många har inte ens det!
Kan tänka att du längtar efter livstecken från sonen. Vilken upplevelse för honom att resa så långt bort.
Ha en skön kväll!

2 Freja:

skriven

Jag har fortfarande svårt att ta in att min mamma inte finns längre, det är overkligt. <3

3 BP:

skriven

Så otroligt fint det var hos din systers grav....

Å sonen din ser ut som en riktig tuffing! Fem månader i Argentina - WOW! Grabben går i era fotspår, helt klart. Men ingen mobil med sig - trodde et var 2015 - oooops;-)

Å Raclette - åååååååå såååååå gott! Åt det i Schweiz många gånger, men har avstått från att laga det här i lägenheten - lukten du vet....

Å desserten hade varit helt i makens smak:-)

4 KajsaLisa:

skriven

Visst är det sorgligt, men graven var verkligen fint smyckad. Man får sig en tankeställare om hur lätt det kan gå såhär när man läser din text.

5 Eva Trillian:

skriven

En av livets Första efter din systers bortgång ... Jobbigt när livet bara går vidare - OCH skönt. Hur hade människor annars orkat ...
Lång resa och många månader borta :) Men det låter fantastiskt! Hoppas det blir minst lika bra som det låter för sonen!
Önskar dig en fin start på en bra ny vecka!

6 Susanne :

skriven

Va fint det måste kännas att din syster var älskad av så många! ❤
Livet är verkligen inte något man skall ta för givet.
Och så spännande för sonen att åka till Argentina.
Dit skulle jag verkligen vilja åka någon gång i mitt liv.
Allt har säkert gått jätte bra! :)
Han hör säkert av sig när han kommit fram och kommit till ro.
Hur som helst måste det vara en fantastisk upplevelse för honom.
Ha en kanonfin start på veckan vännen!
Kram
Susanne

7 HelenTh:

skriven

Jag förstår att det fortfarande känns overkligt att din syster inte finns bland oss längre. Jag kan inte tänka mig livet utan min syster men som någon tidigare sagt, livet går ändå vidare, på något vis går det.
Vilken spännande resa sonen gör! Det blir något han aldrig glömmer.
Ha en bra vecka!

8 Carina:

skriven

Trevliga familjebilder och god mat, livet går på något vis framåt fast känslan av att nu stannar allt när vi hastigt förlorar någon älskad. Känner känslan och lever med den nu i tio år och den går aldrig riktigt över men tankarna ljusnar med tiden. Kram

9 cissi:

skriven

Vad klokt att gå till din systers grav redan på fredagen, det måste ha varit skönt att ha en lugn stund där.
Ha en fin vecka! Kram

10 Lottisen:

skriven

Så fint smyckad graven är. Förstår att det känns overklig att tänka att hon inte kommer tillbaka. Livet är så skört, det gäller att ta till vara varenda stund! Hoppas du får en riktigt fin vecka!

11 Veiken:

skriven

Först och främst ett stort grattis till vinsten i förra veckans triss! Underbart vackra bilder!
Tänk 5 månader, längtan för dig och äventyr för honom!
Jag har läst tillbaka på din sida och dina bilder och text är så fina! Kram på dig!

Svar: Tack och kram tillbaks!
Mia Ahlstrand

12 Annorlunda:

skriven

Jag är tacksam att jag har min familj m.m.

13 kiki freese:

skriven

Kyrkogårdarna är aldrig så vackra som vid denna tid, som att vandra bland stjärnor känns det med alla ljus. Ta väl hand om er, hoppas sonen snart hör sig så ni slipper oro.
/Kiki
Mums för kakan, älskar kardemumma och äpple

14 Stare Ström:

skriven

Blir genast lite avundsjuk på sonen. Så fantastiskt att få uppleva ett land så!

15 Anemonen:

skriven

Så ledsamt att ha mist en syster, men så är livet - det är skört och det gäller att ta tillvara det lilla och glädjas åt det. Livet blir inte detsamma när man mist en anhörig. Det blir så annorlunda. Vackert smyckat och så gott att ha barn som får se sig om i världen även om man ängslas så är det rätt att släppa iväg dem. Ha en god vecka.

16 Anni:

skriven

En helg som livet självt; sorg och saknad, vänskap och glädje.
5 månader är en lång tid för den som är hemma, men går fort för den som reser. Inga nyheter är goda nyheter brukar man ju säga, men jag förstår mycket väl att mammahjärtat vill få ett litet livstecken. Hoppas att du fått det nu.
Kram!

17 Marit Johansson:

skriven

Visst är det skönt att ha en plats att gå till för att sörja men ärligt talat så är det en klen tröst när man saknar någon så att man nästan blir tokig. Det finns inte ord att beskriva hur sorgligt det är att tänka på att man aldrig mer ska få träffa den som gått bort. Jag går sönder av tänka så, hoppas hoppas att det ändå finns ett liv efter detta... är det att hoppas på för mycket?

18 Annette:

skriven

Jag håller med Marit, hoppas hoppas att det finns något efter detta liv... Jag kommer aldrig förstå att livet kan fortsätta trots att någon som betytt så mycket inte finns mer, men det är ju så det oftast är. Det måste ju vara så. Och blandade känslor om sonen förstår jag ju. Jag vill inte ens tänka på att våra tjejer skall befinna sig så långt ifrån mig. Men vill de så måste de ju få pröva sina vingar den dagen. Hoppas att allt går bra där borta och att du kan känna dig lugn.

Kommentera här: