Ap-jakt

Häromdagen såg vi massa små Herr Nilsson-apor. Annars är det cappuchino-aporna eller squirrel-aporna som vi mest har sett. Hade naturligtvis inte med mig kameran då. Sen har jag varit på väg flera gånger för att få dem på bild. Varje eftermiddag/kväll kommer regnet och dessutom blir det ju mörkt vid 6-halv7. Men idag när det var finaste dagen på länge gav vi oss iväg på ap-jakt, med kameran i högsta hugg, direkt efter lunchen när det var gassande hett ute. Vad gör man inte för att få lite bra bilder?! Men inga apor syntes till...
 
Istället såg jag något röra sig i diket, en arm som kravlade och försökte ta sig upp. Vad var det??
 
Tittut! En sengångare som klättrat ner från trädet och nu levde livsfarligt. Försökte ta sig upp på vägen där bilar och bussar susar förbi i hög fart.
 
Som tur är kom restaurangägaren på andra sidan gatan springande och hjälpte stackarn. Syntes att det inte var första gången han bar en sengångare.
 
Räddningsaktionen lyckades och han fick komma upp i ett träd igen :)
 
Helt ovetande om sitt öde, hur nära han var att bli påkörd.
 
Annars är det ganska svårt att se dem i rörelse, eller ens vakna. De hänger mest upp och ner uppe i en trädkrona. De har inga muskler alls, de kan låsa handleden så att de kan hänga och sova utan att det kommer blod i huvudet. Just denna är en unge som bor precis utanför vårt hotellrum. Har väntat i 5 dagar på att han ska öppna ögonen och det gjorde han idag.
 
Den här såg vi i nationalparken häromdagen. Av alla tiotal vi såg var det här den enda som rörde sig.
 
Så vår ap-jakt blev ganska lyckad ändå trots att vi inte såg några apor. Vi har ju dessutom capucchino-aporna som skuttar runt utanför hotellrummet och även uppe på taket när vi ska sova :)
 
Hur andra har haft det i helgen ser ni hos Marits helgbild.
 
 
 
 
 
 
1 Violen på Brandholmen:

skriven

Så häftigt! Sengångare som rör på sig! Inte har vi då haft någon apjakt i helgen, snarare har vi letat efter en skuggig plats för att få lite svalka.
Ha det fortsatt bra på din fantastiska resa!

2 Bp:

skriven

Säg som så - sengångare är nog ett väldigt passande namn för denna fulsöta varelse. Lite sen i skallen är han ju definitivt. Han kan visserligen knappt gå, så där är han också sent ute;-) Apor är nog ändå roligare, speciellt om de heter som mitt favoritkaffe;-)

3 Nett:

skriven

Så söta :)
Ni lyckades till slut!

4 Monica o Jacob:

skriven

Vilka härliga bilder, dom är ju så söta om man kan säga så:-)
Behöver inte åka utomlands här har vi 32 grader och efter det kommer monsunregnet.
Ha det bra;-)

5 Marit Johansson:

skriven

Men så himla sööööt...

6 kiki freese:

skriven

Nu har jag kollat in er resa och är mäkta imponerad. Ni får verkligen se massa djur/väster och fanatstisk natur.
Vilket jobb ni lagt ner på att sätta ihop/planerat allt.
Fortsatt fantastisk resa
/Kiki

Svar: Tack! Resan börjar lida mot sitt slut men det känns helt ok med tanke på att vi startade i slutet av maj. Har upplevt så mycket fantastiskt så vi knappt har hunnit smälta ett äventyr innan vi upplevt ett nytt. Tur att jag har dagbok och bilder att kunna blicka tillbaka på.
Mia Ahlstrand

7 Freja:

skriven

Åhh, söta sengångaren, tur det fanns rådiga och vana människor som kunde hjälpa den!

8 Caroline:

skriven

Vilka härliga bilder och va bra gjort av restaurangägaren att hjälpa den över vägen.
Blir mer och mer frestad på en långresa när jag ser dina bilder :)

9 Sophia:

skriven

Vad häftigt att se en sengångare :) Och mysigt med små apor som springer omkring på taken!

10 KajsaLisa:

skriven

Vilket mysigt djur och det springer inte ifrån en heller :)

11 HelenTh:

skriven

Tur att det finns människor som är omtänksamma och tar hand om de djur som kan hamna i fara. Jättefina bilder och häftig nationalpark!

12 paula i pörtet:

skriven

Hej, sengångare ar blivit riktiga modedjur! Dom är ju söta som socker och beter sig annorlunda än andra djur vilket vi människor tycker är ofantligt roligt. Har sett teveprogram som visat räddningsstationer där man tar hand om sengångare och återförlivar dom i naturen. Bra att det finns, men trist att det ska behövas.
Ja jisses, hur ska ni anpassa ert liv till oss vanliga dödliga efter den turen? Här grasserar en stor brand i landet, utanför Sala började den men sprids med vindens hastighet o är nu den största branden i modern tid i Sverige. Även vi här i Dalarna märker tydligt av den. Bara människoliv skonas så får man vara nöjd, övrigt är ju materiellt. Välkommen hem

Svar: Ja väldigt bra med de som ser till att utrotningshotade djur överlever. Väldigt hemskt med branden uppe i Sala, och nu har ju den tyvärr också skördat ett människoliv. Hoppas innerligt att det inte blir fler.
Har nu varit hemma två dagar och börjar känna oss som människor igen. Äntligen fått sova lite :) Men det tar ett tag att anpassa sig. Tack!
Mia Ahlstrand

Kommentera här: