En sorgsen dag...

I natt sov jag som en stock o kände mig pigg o utvilad i morse. Satte mig vid datorn o jobbade en timme innan jag slog mig ner vid frukostbordet. Öppnade morgontidningen och den fylldes såklart av Anna Lindh. Sida upp o sida ner. Anna var en så sprudlande glad person. Omtyckt av alla oavsett vilket parti man håller på. Hade äran att träffa henne några gånger eftersom vi ofta anlitades vid landshövdingens middagar och luncher när jag jobbade på Yxtaholm. Chefen lagade maten o jag serverade. Läste sida efter sida i tidningen tills en tjock klump i halsen och tårar i ögonen gjorde att jag inte kunde läsa mer. Den 11:e september kommer alltid vara dagen då jag tänker på World Trade Center och Anna Lindh. Men framför allt på min svärmor. Idag är det tre år sedan hon gick bort. Minns det som igår när min man ringde och berättade. Jag var uppe i Mora hos sonen och kollade på innebandy. Även om hon hade haft sin stroke sista året så kom det som en chock. Det var en väldigt jobbig tid efteråt.
Hade ingen vidare jobbarlust så jag åkte ut till stallet efter frukosten och red en lång härlig tur samtidigt som jag pratade med dottern i telefon. Hon är kanske den i familjen som har tagit det hårdast. Vet att farmor skulle vara hur stolt som helst över henne och glad att hon valt samma yrke som farmor själv hade.
Saknar dig Margareta!
 
 
 
1 Anni:

skriven

Och som om det inte räckte mer än väl, i går var det 40 år sedan militärkuppen i Chile. Snacka om laddat datum!

Svar: Det hade jag ingen koll på... Inga roliga saker alls detta datum...
Mia Ahlstrand

Kommentera här: